Om vi börjar med den granskning av Annika Strandhäll som florerar i media där obetalda räkningar hamnat hos kronofogden. Det är enkelt för människor, som aldrig varit inne i den problematik det innebär att må psykiskt dåligt, att kritisera problem som sjukdomsbilden kan föra med sig. De som kommit i kontakt med psykisk ohälsa vet att saker vi normalt tar hand om riskerar att fallera. Att sköta hem, personlig hygien och ekonomi kan bli eftersatt oavsett vilken inkomst man har.
Jag vet inte hur Annika Strandhäll mått sen hon 2019 lämnade regeringen på grund av den personliga tragedin hon och hennes familj drabbades av. Jag vet inte eller hur hon egentligen mådde månaderna innan hon klev av som minister, men jag ser ett samband mellan hennes sjukdomsbild och missade räkningar. Därför känns det inte bra när drevet mot Strandhäll blivit inriktat på hennes person och inte på hennes roll som politiker, även om den kopplingen är ofrånkomlig. Det borde finnas större förståelse för den situation Strandhäll befunnit sig i.
När det gäller Annika Strandhälls politiska förmåga finns det ingen tvekan om att hon har både kompetens och erfarenhet för att ingå i en regering. Frågan jag ställer mig är om utnämningen kommer för tidigt och om Strandhäll fått tillräcklig tid att friskna till. Ansvaret att ta reda på det hade Magdalena Andersson och framtiden får väl utvisa om hon gjorde sin läxa.
Tomas Eneroth har anklagats för att ha tagit en kvinnlig partikamrat på baken under en samling innan den fest som hölls under partiets kongress. Eneroth förklarar anklagelsen med att det inte var hans avsikt att ta kvinnan på rumpan och att han inte ens uppfattat att så skett. Men Eneroth är samtidigt tydlig med att kvinnans upplevelse av händelsen inte kan ifrågasättas och har därför bett om ursäkt för det som hände.
Magdalena Andersson har givetvis gjort sin egen bedömning av händelsen och valde att ge Eneroth fortsatt förtroende som infrastrukturminister. Något som fick sig en ordentlig smäll när det meddelades att chefsåklagare Maria Sterup valt att inleda en förundersökning i ärendet. Det gjordes som av en händelse strax efter det att Andersson offentliggjort sin första regering där Eneroth fanns med.
Nu är det öppet mål att ifrågasätta både Eneroth och utnämningen av honom, vilket också görs.
Skulle det sen visa sig att Eneroth blir föremål för ett åtal borde han lämna posten direkt samtidigt som Magdalena Anderssons omdöme skulle kunna ifrågasättas. Men om det nu visar sig att händelsen inte får ett rättsligt efterspel kommer det hela att rinna ut i sanden och varken Eneroth eller Andersson lär få upprättelse för de skriverier som nu pågår. Däremot kommer Eneroth vara evigt förknippad med den här händelsen och kommer få göra ett stort arbete för att bygga upp förtroendet igen.
Det finns de som vill peta bort Eneroth enbart beroende på anklagelsen. Visserligen är politik en bransch som enbart bygger på förtroende, men om enstaka anklagelse ska leda till så stora konsekvenser som en missad chans till ett mycket fint uppdrag har det gått för långt. Det skulle också riskera att sätta hela rättssamhället på spel om vi plötsligt ska bli dömd och straffas på förhand.
SCB
I går kom SCB ut med höstens partisympatiundersökning som är den jag anser vara säkrast av alla de olika sympatiundersökningar som florerar. Utifrån SCB:s resultat är det i det närmaste oförändrat sen undersökningen i maj. Bra Centerns tillbakagång med 1,1 procentenheter är statistiskt säkrad. Om det var val i dag skulle partierna som stödde Magdalena Andersson få behålla majoriteten, men det är jämt.
Om vi istället jämför SCB:s siffror med valresultatet ser vi att det är statistisk säkrat att Moderaterna, Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna ökat med 2,9 för M, 1,2 för V och 1,1 för SD. Liberalerna har minskat med hela 3 procentenheter medan Kristdemokraterna minskat med 1,7.
S är fortfarande största parti med 29,1 procent: Därefter följer M 22,7, SD 18,6, V 9,2, C 8,4, KD 4,6, MP 3,9 och L 2,5.
Det jag brukar påpeka är att siffrorna är en sak, där finns det bara ett facit och det ges på valdagen. Däremot är tendenserna som man kan se av större betydelse. Det SCB:s siffror visar är att valet blir jämt utifrån de få procent som skiljer de olika regeringssidorna. Men det blir ännu tydligare då andelen osäkra i SCB:s undersökning är hela 14 procent. Det är som jämförelse fler procent än vad L, KD och MP får ihop tillsammans. Tendensen visar också att L är riktigt illa ute då de inte varit över fyra procent sen mätningen i november 2019.
Det som är lite spännande inför mätningen i maj nästa år är att denna mätning hann göras innan förra veckans politiska händelser. Mätningen gjordes mellan 28/10 och 25/11 och dagen då Magdalena Andersson valdes, förlorade budgetomröstningen och blev av med sin regeringspartner var den 24/11. I maj lär vi också få besked om hur väljarna ser på Magdalena Anderssons första halvår som statsminister och då för en ren S-regering. Jag ser med spänning fram emot den undersökningen.