När regionstyrelsens ordförande Eva Nypelius (C) förklarade sitt ordförande beslut att inte överklaga domen som ger SMA rätt att starta storskalig kalkstensbrytning i Klintehamn såg jag inget problem. Nypelius uttalade i samband med att domen föll, dagen innan lucia, att regionen först måste analysera den 134 sidor långa domen, vilket känns klokt. En dryg vecka senare tar Nypelius ett ordförandebeslut som innebär att regionen inte överklagar domen. Hon förklarar sitt beslut med att hon samtalat med både tjänstepersoner på regionen och företrädare för andra partier i regionstyrelsen. Något som då lät helt rimligt. Men nu börjar det svaja. Kritiken är kraftig. Fanns det ens en majoritet för att inte överklaga domen?
Den 19 december i Gotlands Allehanda beskrev Vänsterpartiet att de ville se att regionen överklagade domen. Nu har Vänsterpartiet och Miljöpartiet varit tydligt emot den utökade brytningen, så att de två partierna i regionstyrelsen också vill att regionen ska överklaga domen är ingen överraskning. Men även Socialdemokraternas Meit Fohlin var enligt egen utsago tydlig i sin dialog med Nypelius. Fohlin ville att S som parti först skulle gå igenom domen innan partiet kunde ta ställning i frågan om överklagande eller inte.
Moderaterna har genom Jesper Skalberg Karlsson meddelat att de som parti är emot brytningen, men som allianspartner ställer sig partiet bakom Nypelius ordförandebeslut. Jag tar för givet att även Liberalerna och Kristdemokraterna står bakom Nypelius beslut. Hur SD ställer sig kan man däremot fråga sig. Varken på deras hemsidan eller på deras Facebooksidan kan man få speciellt mycket information om deras lokala politik och inte ett ord om Klintehamn. Så frågan om det ens finns en majoritet för att inte överklaga domen är berättigad. Skulle det vara så att det tagits ett ordförandebeslut i en mycket viktig fråga och det inte ens finns en majoritet bakom beslutet är det en demokratisk katastrof.
Gotlänningens politiska chefredaktör, Eva Bofride, försöker få frågan om det kontroversiella ordförandebeslutet att röra den remiss som regionstyrelsen behandlat och beslutat om i demokratisk ordning. Detta i sin tisdagsledare. Men då blanda hon ihop sakfråga och demokrati. Jag tror knappast att Bofride skulle förorda att regionfullmäktige bara skulle bestå av en från varje parti. Även om det för det mesta röstas enligt partilinjen i samtliga partigrupper är möjligheten att låta fler deltar i den politiska debatten mycket viktig. När det gäller regionens förhållande till domen som gav SMA rätt att bryta i Klintehamn ströps den politiska debatten helt. Möjligheten för regionstyrelsens ledamöter att komma med kloka synpunkter försvann i ett nafs när Nypelius själv tog beslutet över deras huvuden. Ger verkligen domen de svar som regionen ville ha? Har domen på ett tydligt sätt svarat upp mot exempelvis regionens egen plan för Klintehamns framtid, Klintehamn 2030?
Eva Nypelius hade kunnat sköta den här frågan betydligt bättre. Ett sätt som alltid är användbart är att överklaga en dom, men begära anstånd med att föra talan. På svenska innebär det att man överklagar domen men ber om att få lämna orsakerna till sin överklagan vid ett senare tillfälle. Detta är mycket vanligt och något som är vida känt bland personer som jobbat med juridiska frågor. Enda orsaken till att en domstol inte ger den möjligheten är om de upplever att man gör det bara för att fördröja processen. Men att ange jul- och nyårshelger som orsak skulle absolut ha fungerat. Men nu är ordförandebeslutet taget och att göra om och göra rätt är inte möjligt. Hela behandlingen av frågan visar än en gång att det nya ledaskapet är allt annat än tydligt och stabilt. Jag skulle nog säga att det svajar ordentligt just nu.