För några dagar sedan stod det klart vilka Sveriges nya ministrar bli. Överraskande nog blir Romina Pourmokhtari från Liberalerna den nya klimat- och miljöministern. Det var inte många dagar sedan som hon stod och lovade att hon skulle fälla en regering där Sverigedemokraterna ingår. Det står dock klart att Sverigedemokraterna får enormt mycket inflytande i Sveriges politik de närmsta fyra åren. Och i stället för att stå upp mot dem blir Romina Pourmokhtari Sveriges yngsta minister någonsin. Det hela är tongivande för hur Liberalerna betett sig både under valet och under regeringsbildningen.
Det är mycket som väcker oro. Att Liberalerna låter sig köras över i utbyte mot inflytande i skolpolitiken innebär att Sverigedemokraterna fått vara med och utforma Sveriges politik – och det märks. Biståndet, migrationspolitiken, public service, Jämställdhetsmyndigheten och Miljödepartementet har alla fått sig en rejäl känga.
Övriga förslag som Ulf Kristersson redogjorde för i sin regeringsförklaring förra veckan är minst lika oroväckande. Att införa visitationszoner, där personer kommer kunna bli visiterade endast för att de befinner sig i vissa områden – är i själva verket rasprofilering beklätt som ett verktyg för att bekämpa kriminalitet. Och vi alla vet vilka som kommer drabbas.
Att kvinnor i prostitution ska kunna utvisas då de själva är brottsoffer, visar också på vilken människosyn den nya regeringen har. Att införa ett krav där flyktingars ”bristande vandel” är helt orimligt. Helt plötsligt ska vi ha en moralpolis som bedömer människor på godtyckliga grunder. Det ena förslaget mörkare än det andra.
Pourmokhtari var en ljusglimt av moral som alla progressiva väljare hade hoppats på. Att hon skulle stå upp för mänskliga rättigheter och sätta ner foten i ett osäkert politiskt läge. I stället väljer hon en löneförhöjning och att bedriva ett klimatarbete som mest troligt inte kommer leda någonvart. Hennes slogan ”kämpar mot rassar, sossar & patriarkatet” togs bort från hennes Twitter-profil precis innan hon blev utnämnd till minister. Att kämpa mot sossarna var viktigare än att stå upp mot rasism.
Enligt Klimatpolitiska rådet är det osannolikt att man når klimatmålen för år 2030 om man väljer att införa en sänkning av reduktionsplikten. Liberalerna har länge varit för reduktionsplikten, men nu är det bestämt att den ska hållas till ett minimum. Det är tydligt att Liberalerna endast är en spelpjäs i regeringen, där de får hantera frågor som inte egentligen är prioriterade.
Pourmokhtari har själv uttryckt att hon vill bedriva en radikal klimat- och miljöpolitik, men att hon inte längre bara tillhör Liberalerna, utan att hon är med i en regering och behöver i stället bedriva den gemensamma politiska linjen man kommit överens om. En politisk linje som i stor omfattning formats av Sverigedemokraterna – som hon länge varit mycket kritiska till. En politik där Klimatmyndigheten läggs ned och miljö- och klimatfrågor inte är prioriterade alls. De hann köpa ut henne innan hon satt ned foten, helt enkelt.
I dag på FN-dagen så går det inte annat än fundera över vart värderingarna som FN byggdes på tagit vägen inom Svea rikes gränser. Hade Liberalerna varit modigare och valt Sverige som land över makt och stolthet hade de kommande fyra åren sett annorlunda ut. Då hade vi varken behövt skämmas eller oroa oss för den politik som bedrivs.