Var det något som inte uppskattades under min tid som lokalombudsman så var det när de lokala parterna vägrade att komma överens. Att förbundskontorets förhandlare tillsammans med arbetsgivarens dito fick ta hand om en tvist som mycket väl borde ha lösts på arbetsplatsen.
Att vara förhandlare innebär att man i de absolut flesta fallen ska komma överens vilket inte alltid är lätt. Men att välja att inte hitta någon egen lösning på ett ständigt återkommande problem är inget bra sätt att sköta en förhandling. Men det gör ju jobbet mindre påfrestande att överlåta beslutet på någon annan.
De senaste åren har det allmännyttiga, och av Region Gotland helägda, bolaget valt att låta Hyresmarknadskommittén besluta om den hyreshöjning som bolaget fått ta ut av sina hyresgäster. Årets hyresförhandling var inget undantag. Det känns inte bra i mitt förhandlarhjärta.
Det känns inte bra att regionens fastighetsbolag som ska stå till allmänhetens nytta inte ens kan ta sitt förhandlingsansvar på allvar. När Hyresgästföreningens förhandlare med erfarenhet från många olika motparter säger att Gotlandshem är det värsta bolaget de träffat på säger det en del. Det gynnar ingen att förhållandet mellan de två förhandlingsparterna är så frostigt. Det gynnar inte bolaget, det gynnar inte hyresgästerna och det gynnar inte heller Gotlands utveckling.
Att det skulle bli tuffa förhandlingar det var ingen överraskning. Alla drabbas av den inflation som drar över världen som en följd av Putins anfallskrig mot Ukraina. Det innebär också att alla behöver ta sitt ansvar vilket arbetsmarknadens parter gjorde på ett föredömligt sätt. De satt i samma sits som alla andra. Fackförbunden ville ha så mycket som möjligt till sina medlemmar vars löner utarmats av inflationen. Samtidigt som arbetsgivarnas dignar under sina kostnadsökningar och inte ville ha mer börda på sina axlar av höga löneökningar.
Trots det knepiga läget lyckade parterna enas om ett avtal, och det inom den tidsfrist som fanns.
Inget av detta har Gotlandshem och Hyresgästföreningen lyckats med. Inte nog med att Gotlandshem abdikerade från sitt förhandlingsansvar, det nya avtalet blev över tre månader försenat. Nu tvingas hyresgästerna att både betala sina höjda hyror och den retroaktiva höjningen under flera månader. Detta i tider då många tvingas vända på varje öre. Det är, i mina ögon, inte att ta ansvar.
Det finns uppenbart ett arbete för den nya styrelsen att göra i Gotlandshem.
När ett antal stora fastighetsbolag i Stockholm blev klara med sina hyresförhandlingar, för flera månader sedan, hamnade deras snitthöjning på 4,45 procent. Jag försökte mig då på en gissning där jag utgick från att hyreshöjningen nog skulle bli högre på Gotland. Min gissning hamnade på 4,55 procent vilket nu visar sig var för lågt.
Hyresmarknadskommitténs beslut hamnade här på 4,9 procent. Gotlandshem får med andra ord ta ut en högre hyreshöjning än de stora bolagen i Stockholm. Jag har inte full koll på Stockholms bostadsmarknad, men med tanke på de stora nyhetsredaktionernas vurmande för nyheter från Stockholm borde det ha varit stora svarta rubriker om hyreshöjningarna skapat samma problem som Gotlandshem nu för fram, där bland annat normalt underhåll av fastigheterna hotas på grund av ekonomiska problem.
Om man nu ska ta bolagets företrädare på allvar. Det här negativa sättet att kommunicera verkar vara bolagets strategi sen ett antal år tillbaka.
Det vi däremot kan fastslå, efter att Hyresmarknadskommittén beslutat om nivån på Gotlandshems hyreshöjning, är att ingen är nöjd.