Jag ser här och där synpunkter om att det vore bättre om partierna la ner sina skillnader och kom överens. Som en sorts permanent samlingsregering.
På ett sätt vore det befriande om denna var fri från koalitioner, om varje parti redogjorde för sin inställning, sen vann det förslag som samlade flest röster.
Problemet med en sådant styre är att det skulle bli ett väldigt hattigt och oförutsägbart sätt att leda ett land.
Ett annat alternativ som diskuteras är att de två största partierna som ligger ganska nära varandra i många frågor skulle samarbeta för att skapa stabilitet och just förutsägbarhet. På riksplanet talar man om Socialdemokraterna och Moderaterna och lokalt på Gotland om Socialdemokraterna och Centerpartiet.
Man skulle förvisso få en stark majoritet men också en svag, för att inte säga maktlös, opposition. Om medborgarna skulle bli missnöjda med det starka styret skulle det finnas få alternativ att rösta på, de så kallade ytterpartierna skulle få stora möjligheter att locka röster i nästkommande val på grund av missnöje och ett resultat skulle kunna bli ett nytt styre där ingen egentligen stödjer själva politiken.
Så när man ber partierna sluta tycka olika, eller snarare sluta försöka få igenom den egna politiken, ber man om en stor och oformlig gris i en säck.
Att vissa partier från början räknar bort samarbeten med partier som står väldigt långt ifrån den egna politiken beror inte på att man vill isolera eller förminska någons inflytande. Det handlar om politik: värderingar och sakpolitik. Många frågar sig varför Centerpartiet inte kan tänka sig samarbete med Vänsterpartiet och svaret får vi med jämna mellanrum. Som när vänsterpartister viftar med PKK-flaggor eller som nu när det uppdagas att partiets rättspolitiska talesperson, Linda Snecker, sprider skrämselpropaganda i förorterna till Stockholm om att socialtjänsten kommer att omhänderta deras tvååringar om de inte talar perfekt svenska.
Ett oerhört agerande i sig men med visshet om hur islamister sedan länge spridit myter om att socialen kidnappar invandrarbarn utan förklaring och vilket hat detta lett till mot socialarbetare, är det totalt oacceptabelt från ett parti som aspirerar på att sitta i regering.
ÖVERSKOTT
Oscar Lindster (S) (nedan) tycker att jag hittar på om Socialdemokraternas inställning till regionens ekonomi. Det är förvisso bra att han är tydlig med att man inte vill konsumera hela överskottet men när man räknar in allt som i retoriken detta överskott skulle ha räckt till såg åtminstone jag att det låg i farans riktning att hela överskottet skulle tas i anspråk. Men rätt ska vara rätt och jag stryker ordet "hela".