Som årets första talare att äntra Almedalens scen fick vi se Ulf Kristersson ta emot publikens jubel mot en bakgrund föreställande honom själv. Inga svenska flaggor eller moderatloggor på den stora bildskärmen. Bara Ulf Kristersson i egen hög person.
När han sen kom i gång med taket var bland det första han sa att han bjudit in alla tidigare statsministrar med familjer till korvgrillning på Harpsund. Poängen han ville ha fram var att den samling som de inbjudna familjerna, tillsammans med hans egen familj, gjorde runt elden också var hans vilja med det politiska arbetet. I stället för att gå hårt fram i debatten menade han att det var bättre att samlas kring lägerelden och enas om den framtida politiken.
Och det kan jag hålla med Kristersson om, kompromisser som leder framåt är alltid bättre än konfrontation, men det är ju inte så det har sett ut när han och andra ministrar bjudit in till samling. De inbjudningar som gått ut har handlat om frågor där regeringen redan stakat ut vägen utifrån hur SD pekat på den politiska kartan. Och då är det ju lätt att prata om samling kring lägerelden. Kom gärna hit och ha de mysigt med oss fyra, så vi kan enas om vår politik. I frågor där det borde hittas nya lösningar, men där Tidöpartierna inte är överens lyser inbjudningarna till lägerelden med sin frånvaro. Exempelvis pensionsfrågan.
Ulf Kristersson gjorde också vad alla statsministrar troligen gör, det vill säga räkna upp allt han och hans regering lyckats åstadkomma av SD:s politik, under den tid de suttit vid makten. Det var dock två saker jag reagerade på.
För det första var han mäkta stolt över de el-stöd som betalats ut, men få har väl glömt hur de löftet som gavs innan valet inte kunde hållas då verkligheten kom emellan. När stöden till privatpersoner slutligen blev av var det både ett helt nytt stöd jämfört med vallöftet och betydligt senare än utlovat.
Den andra punkten Kristersson berömde sin regering för, var att de fått till ett flertal tillstånd för havsbaserade vindkraftsparker fler än tidigare regering. Och det kan man inte ta ifrån Kristerssons gäng. Men när samma regering tänker låta kostnaden för stamnätets utbyggnad till vindkraftsparkerna betalas av entreprenörerna själva får vi väl se hur många vindkraftverk som kommer att byggas. Där är det inte frågan om att företagen ska få minskade kostnader inte. Utan helt tvärt om.
Något Vattenfalls chef för affärsområdet Wind, Helene Biström beklagar. ”Det finns ingen marknad i Europa så vitt vi vet där inte anslutningen är finansierad i någon form av staten. Det är rimligt att se stamnätet som en statlig angelägenhet – även till havs.” Säger Biström i en intervju i Svenska Dagbladet.
De planerade och godkända vindkraftsparker som behöver byggas nu, helst i går, riskerar nu att hamna i frysboxen. Om mina farhågor besannas lär vi få höra från Tidöpartierna att det var marknaden som stoppade utbyggnaden till havs. Trots att vi nu ser hur politiska beslut begränsar möjligheten för parkerna att bli lönsamma.
Jag efterlyste i min onsdagsledare att Kristersson skulle komma med beskedet att det skulle tillskjutas mer resurser till välfärden. Det fick vi också, eller? Kristersson nämnde att välfärden skulle prioriteras i höstbudgeten, men det är ju nu som kommuner och regioner behöver veta hur mycket extra de kommer att få sig tilldelade i nya statsbidrag. Inte i december.
Det är nu verksamheterna för 2024 planeras i kommuner och regioner. Det är nu kommuner förbereder ekonomiskt påtvingade skolnedläggningar. Det är nu kommunerna börjar planera den än mer anorektiska organisationen inom äldreomsorgen och regionerna ser över hur många fler vårdplatser de tvingas stänga, utifrån deras hårt beskärda budgetramar som fastslogs nu under våren.
Det finns också många frågetecken kring det vaga löftet om mer pengar till välfärden. Inom Kristersson eget parti finns det många som prioriterar skattesänkningar framför mer resurser till välfärden.
Det finns också frågor de andra regeringspartierna vill prioritera.
Och vi får inte glömma att SD sitter på alla nycklar till de lås som dyker upp under de budgetförhandlingarna som Tidöpartierna ska genomföra innan vi vet hur prioriterad välfärden blir. Utan SD:s medgivande kommer ingen budget att kunna presenteras. Oavsett hur eniga regeringspartierna är. Och makten lär gå före regeringspartiernas politik även under den här förhandlingen
Så frågan är om det är någon som litar på Ulf Kristersson och hans fagra löften om mer pengar till välfärden.