I några avseenden känner jag mig mer och mer som en stofil. Men jag ber inte på något sätt om ursäkt för att jag hellre läser en bok än lyssnar på den, eller att jag ofta blir irriterad och sätter stopp om jag klickar på en nyhet och får rörlig bild istället text. Jag är på många sätt för otålig för vår sköna nya värld. Och uppriktigt bekymrad över att skolan inte tycks prioritera läsning och god läsförmåga.
Det gladde mig därför mycket när jag i Sydsvenska Dagbladet läste en intervju med professor Agneta Gulz och docent Magnus Haake, som ägnar sig åt kognitionsvetenskap vid Lunds universitet. De studerar hur vi bearbetar och använder information. Och de är mycket kritiska mot att den svenska skolan och dess pedagogiska experimenterande tycks bedrivas utan hänsyn till vad deras vetenskapliga fält säger om hur vi bäst lär oss och utvecklas.
Det är viktigt och utvecklande att läsa och att kunna läsa väl. Att låta elever med lässvårigheter lyssna istället för att läsa är direkt skadligt för deras utveckling. De behöver mer hjälp och träning, snarare än genvägar och sänkta krav.
Penna och papper är också, i de flesta situationer, bättre redskap för inlärning än digitala verktyg. Agneta Gulz förklarar för Sydsvenskan:
– De får inte möjligheten att utveckla sin fulla potential, vi hämmar hela deras möjlighet att utvecklas som kunskapsvarelser.
– Ungefär 98 procent i en vanlig grundskolepopulation kan bli fullt läskunniga om vi bara bestämmer oss för det. Men cirka en tredjedel behöver mer intensiv extra träning och stöd. Det kan inte en klasslärare göra själv.
I skolan är det nu också meningen att lärarna ska anpassa utbildningen efter varje elevs kunskapsnivå. Det låter kanske bra. Men det är naturligtvis omöjligt. Och resultatet blir tyvärr ofta att uppgifterna för eleverna anpassas så att de inte utmanas.
– Man ska aldrig tänka ”det var jobbigt för dig, då underlättar vi”.
Och utan utmaning blir det heller inte mycket utveckling. Magnus Haake konstaterar:
– Vi kallar det skenbar aktivitet, alla ska göra nåt. Men differentierad undervisning har ingen klar strategi för hur barn ska utvecklas.
Resultatet har tyvärr blivit att alltför många fortfarande, efter nio år i grundskola, fortfarande inte lärt sig att läsa, skriva och räkna tillräckligt väl. Det blev smärtsamt tydligt i den senaste Pisa-mätningen.
Sveriges experimenterande med skolan har grundats på pedagogisk ideologi och förhoppningar snarare än vetenskap. Så kan vi inte hålla på längre.