Det finns alltid flera vinklar att se på ett problem, eller en utmaning som det heter nu för tiden. Politiker och vi andra som beskriver en utmaning som samhället har tar oftast den vinkeln som passar vår agenda bäst. Så även jag.
Detta blir också tydligt när man jämför beskrivningen av en utmaning utifrån flera olika agendor. Ett exempel som jag nu tänker ta upp är avgifterna för resor som görs av aktiva personer med funktionsnedsättningar och med rätt till färdtjänst. En fråga som återigen går igenom de politiska kvarnarna. Senast frågan var uppe för beslut i regionfullmäktige blev hanteringen och underlagen underkända och frågan återremitterades till tekniska nämnden för kompletteringar. I dag är frågan uppe i regionstyrelsens arbetsutskott.
Frågan rör inte speciellt många personer, men för dem gäller frågan rätten till livskvalitet. Hur mycket skall det kosta för personer med färdtjänstbehov att ha en aktiv fritid? Personer som inte har någon större inkomst att prata om. Som det fungerat fram till nu har personer med beviljad färdtjänst kunnat köpa månadskort plus som gett dem rätt till obegränsade färdtjänstresor. För att gå med vinst på kortet behöver det göras omkring åtta färdtjänstresor i månaden eller fler, vilket omkring 120 personer nappat på. (Av de över 2 000 personer som beviljats rätt till färdtjänst 2018 enligt Trafikanalys.) Det är med andra ord ett begränsat antal personer med rätt till färdtjänst som haft ett större behov än åtta färdtjänstresor i månaden och därmed förorsakat kostnader som regionen inte vill ta. Personer som nu, om förslaget vinner gehör, kommer att begränsas ordentligt i sin möjlighet att ta färdtjänst till sina fritidsaktiviteter. Jag tar för givet att dessa personer har en aktivare fritid än exempelvis min 88 åriga mamma. Därför har jag valt att se deras vinkel på frågan och jämför med andra personer som har en aktiv fritid, men som inte behöver färdtjänst. Medan kollegan på Gotlänningen menar att månadskort plus har ökat förväntningarna på samhället på ett negativt sätt, anser jag att även personer med behov av färdtjänst ska kunna ha en aktiv fritid på skattebetalarnas bekostnad och då räknar jag också in resor till och från olika aktiviteter.
Det som också är intressant när det gäller att värna personer med funktionshinder är hur partier uttrycker sig innan de sitter på makten och nu när de sitter på makten. Både Liberalerna och Kristdemokraterna var under valrörelsen mycket högljudda angående LSS och kritiserade regeringen hårt för att personer som tidigare haft rätt till bland annat personlig assistans nu blev nekade. Detta var en frihetsfråga för L och KD. Nu tycker uppenbart deras representanter i tekniska nämnden att den begränsning av friheten för personer med funktionshinder som borgarnas förslag innebär är helt okej.