Soffliggare är vanligen ett begrepp för väljare som är obenägna att använda sin rösträtt. De ligger på soffan istället för att släpa sig till vallokalen eller till ett ombud för att poströsta.
Jag ska inte racka ner på alla som avstår sin rösträtt. Det kan vara ett genomtänkt beslut inför alternativ som de finner ovärdiga. Det är inte förbjudet att hoppas på att friheter, tjänster och rättigheter som upprätthålls politiskt ska fortsätta existera ändå.
Men vad ska man säga om politiker och partier som lägger sig på soffan, efter att väljare har röstat på dem?
Sverigedemokraterna tog tre mandat i Gotlands regionfullmäktige i valet 2014. Den därpå följande mandatperioden var ett haveri där partiet inte på något meningsfullt sätt representerade sin väljare.
Det hindrade inte vissa väljare – soffliggare genom ombud – att ge partiet sex mandat i regionfullmäktige efter valet 2018. Den gångna mandatperioden har SD använt sin makt med ungefär samma flit och kompetens som tidigare.
Jag vågar verkligen inte sia om hur det ska gå den här gången. Efter förra valet har jag ingen aning om vad jag skulle basera en prognos för SD i regionvalet på. Men jag hoppas ju att Gotlands väljare vill ha något mer av sina förtroendevalda än vad SD hittills har erbjudit dem.
Gotlands väljare ska även utse två riksdagsledamöter som förutom sina partier ska representera ön. Förhoppningsvis. För vi kan inte vara säkra på hur det går med den saken.
Socialdemokraterna har envist hållit fast vid minst ett av mandaten. Det andra mandatet har under senare decennier ofta vunnits av Moderaterna. Det har också förekommit att S tagit båda mandaten. I valet 2018 tog Centerpartiet ett av riksdagsmandaten, för första gången på två och ett halvt decennium.
Mycket talar för att Centern kommer att gå miste om riksdagsmandatet i årets val. Opinionsmätningar både i riket och på ön tyder på det.
Men vem blir det istället?
Det kan bli en kandidat för Sverigedemokraterna som skickas till riksdagen för att representera Gotland. En för gotlänningarna anonym fastlänning från Sverigedemokraternas nationella valsedel.
Det vore synd, tycker jag. Även om både Hanna Westerén (S) och Lars Thomsson (C) visat att de representerar sina partier i första hand så finns det ett stort värde i en genuin relation mellan väljare och valda. Likaså är det bra om gotländska intressen finns representerade både i riksdagens majoritet och i dess opposition.