Borgarna har hamnat i ett moment 22 där inget kan bli bättre om inte förbättringarna sker exakt samtidigt, vilket är helt omöjligt. Gällande avtal för de upphandlade verksamheterna är skrivna i sten och går dessutom inte ut samtidigt, vilket omöjliggör en gemensam förändring vid samma tillfälle. Däremot är det fullt möjligt enligt borgerlig logik att ytterligare försämra äldreomsorgen, så länge det inte syns för en längre period i form av avvikelser eller direkt vanvård.
Från borgerligt håll påstås det att man vill höja kvalitén på våra äldreboenden. Men när konkreta förslag tas fram visar det sig att den borgerliga politiken fastnat i ett för dem bekvämt moment 22. Alla verkar vara överens om att det behövs mer personal inom äldreomsorgen, men när det förs fram förslag som skulle kunna leda till fler anställda finns det alltid en hake för alliansen och dess debattörer.
Inför upphandlingen av Sudergården föreslogs det från vänsteroppositionen att upphandlingen antingen skulle avbrytas och boendet tas över i egen regi, eller att den skulle upphandlas utifrån kvalitet. Inget föll borgarna i smaken då övertagande i egen regi minskar valfriheten och en kvalitetsupphandling skapar orättvisa då alla boenden, enligt borgarna, ska ha samma kvalitetskrav.
Det enda sättet att höja kvalitén på öns äldreboenden är att tillföra mer resurser och samtidigt höja kvalitetskraven. För att göra det måste man börja någonstans vilket inte är möjligt utifrån den borgerliga retoriken.
Det finns två i mina ögon sätt att göra detta. Ett, att börja med regionens egna äldreboenden för att sedan förändra kraven efter hand som avtalen för de privata löper ut. Oavsett om den förändringen sker genom att regionen tar över driften eller om en ny upphandling genomförs. Men det blir enligt den borgerliga retoriken orättvist då det inte sker samtidigt på alla öns säbon.
Det andra man kan göra är att regionen tar över boende efter boende för att införa högre krav samtidigt när alla drivs i egen regi. Då blir det inte orättvist, men då menar borgarna att den så viktiga valfriheten sätts ur spel. Och här sitter borgarna i ett rätt bekvämt moment 22, för frågan man kan ställa sig är om borgarna ens vill tillföra mer resurser.
Det finns en av öns borgerliga politiker som är lite mer ärlig i sin syn på resurserna till öns äldreomsorg. Socialnämndens vice ordförande Johan Malmros (C) har på sin Facebooksida lagt ut två långa pedagogiska inlägg i debatten om äldreomsorgen. Han är tydlig med att han ser det är svårt att tillföra några fler resurser då vi i framtiden blir fler äldre, men färre i arbetsför ålder. Enligt Malmros måste vi "hitta sätt att kombinera hög kvalitet med bra arbetsmiljö och få personer som gör jobbet", en ärlighet han ska ha all heder för. Att det ska vara "få personer som gör jobbet" tolkar jag som minimibemanning.
Som ni förstår finns det ingen ideologisk möjlighet eller politisk vilja, för en borgerlig majoritet att höja kvalitén genom att tillföra resurser till fler anställda på öns äldreboenden, vilket kan vara bra att ha med sig nu inför stundande val.
På sidan här bredvid utspelar sig något som får mig att tänka på Torskdansen. Ni vet Smaklösas enastående nummer där rörelser förenas med sång och bland annat textraden ”den ringlar sig, den slingrar sig, den ringlar sig kring mig, hu” sjungs.
Först ville Gotlänningens politiska chefredaktör ha bevis för att privata boenden var sämre än regionens. Allt som fördes fram som inte gav direkt bekräftelse på att något privat boende på ön var dåligt avvisades som teorier och hypoteser. Sen kom egenhändigt framtagna ”bevis” där de privata hade få klagomål jämfört med regionens vilket då var bevis för att det inte var problem på de privata. Sen kom en uppsjö med bevis för att det inte stod rätt till på ett privat boende, då var det regionens registrering det var fel på, vilket var olyckligt för redaktörens ”argumentation”. En argumentation som ändå inte förändrats särskilt mycket i sak.
När avvikelserna på ett privat boende ramlade in, insinuerades det att det kunde finnas säbon i regionens drift som också hade många avvikelser, apropå hur dåligt det var när vänstern debattera med så kallade teorier och hypoteser. Och nu när det kommit mer bevis i form av ännu fler avvikelserapporter från det privata boendet är det tre av regionens boenden som misstänkliggörs då de har få inlämnade avvikelserapporter. Varför redaktören är så nedslående mot regionens säbon och deras anställda är för mig en gåta, men det blir väl så när man målat in sig i ett retoriskt hörn i sin iver att försvara privata intressen. Jag frågar mig varför är den politiska debatten på Gotlänningens ledarsida så andefattig och enögd?
Visserligen har redaktören på Gotlänningen erkänt att det finns systemfel, men ännu inte kommit fram till hur systemfelen ska åtgärdas. Det blir ju antingen orättvist eller minskad valfrihet i det bekväma moment 22 borgarna hamnat i och som ständigt försämrar öns äldreomsorg under deras ledning.