När pension förs på tal, i meningen den summa som erhålls per månad, ger ekonomer rådet att man ska jobba så länge som möjligt. Rent siffermässigt framgår också det, eftersom systemet bygger på att ju senare i sin ålder som en person går i pension desto mer betalas in till dennes pension.
För cirka tio år sedan sa dåvarande statsministern Fredrik Reinfeldt att man borde jobba till 75 års ålder. Han var däremot vagare gällande sådant som om man kan det och får det för sin arbetsgivare.
För det finns brister med rådet att jobba så länge som möjligt. Det förutsätter arbetsplatser och arbetsgivare som är positiva till att de anställda jobbar kvar länge. Det är inte alltid de är det. Pensionsåldern är 65 år. Nu går det, sedan 2001, att få jobba till den månad man fyller 67 år.
Men villkoren på arbetsplatser, arbetsuppgifter och arbetsmiljö varierar och gör det svårare att jobba upp till hög ålder, pensionsåldern 65 år eller ytterligare några år, för vissa yrkesgrupper. Det är de som har fysiskt tunga eller tärande jobb. Men även andra typer av jobb som kan medföra påfrestningar av olika slag.
Den typen av jobb kan en viss person ha klarat då den var relativt sett yngre, men kan ha fått svårare efter det. I vissa fall har också tempo och krav på arbetsplatser ha ökat. Bemanningar kan ha slimmats så att personalen inte räcker till.
Det kan ha dels gett ett högre arbetstempo, dels tärt på äldre anställda under några år så att de får svårigheter att jobba längre än till högst den ålder då man tidigast kan gå i pension, som nu är 61 år men snart blir 62. Pensionen blir dock låg för de som går i pension före ordinarie pensionsålder, som nu är 65.
Att allt fler inte orkar jobba fram till pensionen var en rubrik på torsdagen (28 april). Det var Arbetsmiljöverket som meddelade det i en rapport om arbetsmiljön för äldre personer som publicerades den dagen, Världsarbetsmiljödagen. Det är främst kvinnor och personer som har jobb i sektorer som rör utbildning, vård och omsorg, samt alla i byggverksamhet, som i större utsträckning än andra sysselsatta upplever att de inte orkar jobba fram till den ordinarie pensionsåldern.
Bättre folkhälsa och teknisk utveckling är faktorer som talar för att det borde vara lättare att jobba högt upp i åldern. Sysselsättningsgraden har också ökat. Bland relativt sett äldre personer på arbetsmarknaden, 55 till 64 år, har den ökat med sju procentenheter, från 71 till 78 procent mellan 2010 och 2020.
Samtidigt har ungefär samma period, 2011 till 2019, de som är i den åldern som uppger att de inte orkar jobba till pensionsåldern på 65 år ökat med fyra procentenheter enligt en arbetsmiljöundersökning. I åldern 50 till 64 år var det 2019 12 procent som bedömde att de inte kommer att kunna arbeta inom yrket fram till den ordinarie pensionsåldern, enligt den. Andelen var högre bland kvinnor, 15 procent, och lägre bland män, 11 procent.
Problemet med ekonomernas råd att jobba så länge som möjligt för att få så bra pension som möjligt är att det framställs som ett frivilligt val. Det är inte alltid det är så. Egna fysiska eller andra krämpor och svårigheter kan göra att flera faktorer gör att en person blir tvungen att lämna arbetslivet före pensionsåldern, nu 65 år.
I själva verket är det en viss grupp som har möjligheten att välja att jobba länge, till 65 år, 67 år, 70 år eller Reinfeldts omtalade 75 år. Det rör sig ofta om högre tjänstemän, ofta fler män än kvinnor, vanligen med bra lön och arbetsplatser och arbetsuppgifter som inte är så fysiskt arbetssamma och som har haft dessa goda förutsättningar länge och därmed inte är så slitna i fysisk bemärkelse.
Det gäller att göra förutsättningarna i arbetslivet så bra som möjligt så att det går att jobba länge och fram till minst pensionsåldern.