Ledare
I Sverige är var och en ansvarig för sina egna handlingar. Så är vi fostrade och så trodde vi det skulle förbli. Men gängkrigets spelregler ruckar på den självbilden.
Skjutningarna fortsätter i oförminskad skala. De sker i storstäder och på mindre orter. På dagtid och bland folksamlingar. Utanför folks hus eller in i hemmen. För att skilja dem åt måste man i princip referera till ”kvällens skjutning” som om det vore ett nytt avsnitt av en polisserie.
En 13-årings kropp hittades nyligen i en skogsdunge utanför Stockholm. Två mördade 14-åringar dumpades även de utomhus strax innan. De killarna var dessutom placerade i samhällets vård när de dog. Går det att fallera mer än så på ansvariga HVB- och SiS-hem?
Vanligt folk måste se sig om både en och två gånger när de är ute på stan numera. Risken att råka hamna i skottlinjen är fortfarande liten, men flera personer har dött i så kallade felskjutningar. Senast en ung man i Uppsala förra veckan.
Det är förstås ingen dans på rosor att vara anhörig till en grovt kriminell person. En del utsätts för hot och känner stor rädsla. Men i Sverige finns en tradition av starkt individfokus. Man kan bara ansvara för sina egna handlingar. Vad andra gör måste de ställas till svars för. Familjeband finns såklart, men när det väl bränner till står man sig själv närmast.
Det här synsättet är nu på väg att försvinna. Media har rapporterat om två händelser som sticker ut i det pågående gängkriget.
Stenrösets förskola i Stenhagen i Uppsala slutar ha personal ute ensam med barnen på eftermiddagarna. Det efter den senaste tidens skjutningar i området.
I Norrköping stängdes en man nyligen av från sitt jobb på en skola. Orsaken är en allvarlig hotbild mot honom. Han har inget med gängkriget att göra men hans bror är inblandad i konflikten som är centrerad till den kurdiska räven. Han säger till Aftonbladet att han tar avstånd från allt som rör kriminalitet. Mannen har även lämnat sina politiska uppdrag i staden.
Kommunen fattade snabbt beslutet utan att blanda in facket. Utbildningsdirektör Ester Alavei medger i tidningen Arbetet att det är en exceptionell situation och hantering. Men barnens säkerhet måste gå först tycker hon.
Det här öppnar dörren för en väldigt obehaglig framtid för oskyldiga personer. Gäller inte längre lagar? I längden är det också ett demokratihot när fritidspolitiker tvingas lämna uppdrag på grund av en släktings agerande.
Arvsynden gör svensk entré och det med besked.