Rubriken ”Fyra år sedan första Gotlandsfallet” på artikeln om Covidpandemin fick mig att hicka till lite. Ärligt talat känns det inte som det bara gått fyra år, utan mer som typ åtta.
Nu är det här med tid något relativt. Om du inte har något att göra, och ingenting händer runt omkring dig går tiden långsamt. Men om det händer saker och du har fullt upp ränner tiden i väg för dig.
Det är lite det som hänt sen pandemin slog till där för fyra år sedan.
Först fick vi genomleva covid och dess härjningar. Mycket hände dagligen. Det var nya direktiv, nya krispaket, nya oroande siffror gällande smittspridning och de fasansfulla redovisningarna av nya dödsfall.
Med covid och en värld som mer eller mindre stängdes för att minska smittspridningen följde en ekonomisk kris. Det blev brist på det mesta och allt som tillverkades utomlands blev svårt att få tag på. Flera verksamheter inom industrin ställde även om sin produktion till sjukvårdsutrustning. Exempelvis har nog aldrig haft så många tillverkare av handsprit som under pandemins första år.
Flera branscher drabbades hårt på olika sätt. Sjukvården fick en enorm ökning av patienter med helt en helt ny sjukdom samtidigt som deras arbete försvårades av arbetet att minska smittspridningen. Senare blev det vaccineringen som tog resurser från den vanliga sjukvården, även om många frivilliga ställde upp på ett fantastiskt sätt för att lösa utmaningarna med massvaccinationen.
Besöksnäringen fick helt motsatta problem. Turistresorna tvärnitade och restaurangerna tappade en mycket stor andel av sina gäster.
Även i hemmen förändrades våra beteenden och omställningen från ett helt öppet samhälle till ett samhälle anpassat till pandemin gick fort, samtidigt som det ständigt förändrades utifrån myndigheters restriktioner.
När pandemin blåstes av och vi började se en ljusning i världen startade Putin sin fullskaliga invasion av Ukraina och vår vardag fylldes återigen av många nya händelser och intryck.
Inflationen kom som ett brev på posten när professor Brigitte Granvilles forskning, som visar att krig är inflationsdrivande, återigen blev bevisad.
Här hemma har vi även genomlidit en valrörelse som kommer gå till historien som den där det lovades betydligt mer än vad som kunde hållas. En valrörelse vars vidlyftiga utfästelser tog det stora mediehusen på sängen. Vi sitter nu med så högerorienterad regering att rättssäkerheten är på väg att falla. Där polis och andra tunga myndigheter kan få möjlighet att fängsla eller utvisa personer utan rättslig prövning.
Vi ser hur liknande högernationalistiska vindar blåser över vår planet samtidigt som hela vår existens står på spel om vi inte kan bromsa klimatkrisen. En kris som de högerextrema till och med förnekar.
Efterspelet till Hamas fasansfulla terrorattack in i Israel är inte heller något av mänsklighetens största ögonblick. Attacken används, som jag tolkar det, som Israels alibi för att annektera Gaza och fördriva palestinierna från den delen av sitt land.
Och här står vi nu, efter några år fullproppade med tragiska och omdanande händelser, och blickar tillbaka till en tidpunkt som känns så långt borta att man frågar sig: Är det inte mer än fyra år sedan covid slog till?