Andreas Unger (M) hade i torsdags 30/12 en insändare här i GT vilken även publicerats på helagotland.se. I sin insändare skriver Unger att det finns likheter mellan försäljningen av Romabadet och den försäljning av en obebyggd skolfastighet på Terra Nova som inte blev av. Unger skriver ”Vi (alliansen reds anm) kunde konstatera att Region Gotland inte har möjlighet att driva fyra (tre reds anm) badhus på Gotland i egen regi – utan öppnade då för möjligheten att sälja till någon som menar att de kan göra det billigare och bättre.”
Nu vet vi att möjligheten för någon att driva ett badhus billigare och bättre är ytterst begränsade och att det inte kommer att bli ett badhus i Roma värt namnet, om inte regionen skjuter till rätt stora summor för driften, vilket knappast kommer att ske. Även om många politiker lovat vitt och brett att rädda badhuset har ingen, när det kommit till kritan, budgeterat för kostnaderna. Men det är ju också en av poängerna med försäljningen av badhuset, vilket Eva Nypelius (C) varit tydlig med. Regionen slipper en massa utgifter för en byggnad man inte vill bekosta verksamheten i.
När det gäller den obebyggda fastigheten på Terra Nova är regionens kostnader i dag rätt minimala. Men om regionen skulle ha sålt den fastigheten och en ny förskola byggts hade regionen fått kostnader i form av skolpeng. Helt i onödan då det redan finns förskolor i tillräcklig utsträckning.
Det nyliberala skolsystemet vi som enda land i världen dras med innebär nämligen att skolor kan startas ”hur som helst” och att kommunerna måste finansiera alla skolors verksamhet fullt ut, till skillnad från badhus. Men det skulle inte förvåna mig om någon tokliberal framöver föreslår både badpeng och fri etableringsrätt för badhus.
En annan sak skiljer de olika fastigheterna åt är att det så kallade Romapaketet gick ut på öppna marknaden, medan den tänkta försäljningen av fastigheten på Terra Nova inte skulle ut till öppen försäljning.
Eva Bofride på sidan här bredvid beskrev i sin ledare den 23/12 att ”Detta (bland annat RUT-avdraget red anm) leder i sin tur också till att det inte längre bara är de förmögna som har råd att betala för avlastning av hemarbete som städning.”
Men stämmer verkligen det påståendet? Invånarna i Danderyd har enligt SCB högst medelinkomst av landets alla kommuner, 614 561 kronor om året. Danderyd är också en av vinnarna på RUT-avdraget som genererar 3 052 kronor i avdrag per invånare och år. Tar vi och jämför med Årjäng i Värmland ser vi en enorm skillnad. Årjäng har en medelinkomst på 249 123 kronor och får tillbaka 140 kronor per invånare i RUT-avdrag. Vi kan alltså konstatera att personer med höga inkomster också får mer avdrag genom RUT än personer med låga inkomster.
Ett snabbt överslag gav också att övriga landet sponsrar Stockholm med över en miljard i avdrag på skatten, årligen. Pengar som Bofride av någon märklig anledning påstår inte finns.
Men visst, någon pensionär som inte räknas som förmögen och som nekats hemhjälp utifrån dagens strikta regler får nog råd att nyttja någon liten rut-tjänst. Men att det ska ge alibi för ett system där boende i Danderyd som i snitt har mer än 365 000 mer om året i inkomst, än boende i Årjäng, kan göra avdrag på 3 052 kronor för hushållsnära tjänster är inte särskilt klok fördelningspolitik.
Riksrevisionen har dessutom konstaterat att RUT-avdraget inte är självfinansierat och därmed kostar oss skattebetalare en massa pengar. Pengar som jag anser skulle göra mycket mer nytta i exempelvis omsorgen där de med behov då också skulle få tillgång till en bättre välfärd.
När det gäller både försäljning av fastigheter och möjligheten till subventionerade städtjänster kokar det hela ner till vår syn på hur skattemedel ska användas på bästa sätt. För att finansiera vinster i stora skolkoncerner och rikas vardagspussel eller till var och en efter behov.