Ledare: Ryska stödet för kriget överraskar

Utrikeskrönika

Utöver mycket stora förluster på slagfältet har kriget lett till att vanliga ryssar har blivit fattigare och att den ryska ekonomin kommer att behöva mycket lång tid för att återhämta sig.

Med kriget har man till och med spelat bort värdet av de resurser man hade, olja och gas – omställningen och omorienteringen mot andra leverantörer är oåterkallelig. Ett kraftigt motstånd mot kriget, parat med en stor oro över sanktionerna, vore det väntade ryska gensvaret på allt detta.

Gåtfullt nog visar opinionsundersökningar något helt annat. En studie från det ansedda ryska opinionsinstitutet Levada visar att andelen som personligen stödjer den ryska militärens handlingar i Ukraina var i stort sett oförändrad mellan mars och juni. Andelen ryssar som säger att de inte stödjer Rysslands agerande i Ukraina har ökat, men bara från 14 till 20 procent. Gruppen som definitivt inte stödjer kriget utgör omkring 10 procent.

Kanske än mer anmärkningsvärt är hur lite sanktionerna – som har gått längre än många trodde var möjligt – upplevs ha drabbat allmänheten. Hela 60 procent av de tillfrågade säger att de inte är särskilt oroliga eller inte oroliga alls. Bara 17 procent uppger sig vara väldigt oroliga. 70 procent tror inte att sanktionerna kommer att ha någon negativ effekt på Rysslands utveckling. Nästan hälften tror att sanktionerna kommer att stärka Rysslands utveckling. En stor majoritet uppger sig inte ha haft några problem med att hitta varor som ersätter alla de varor som försvann när västerländska företag lämnade Ryssland.

Det finns skäl att betvivla ryska opinionsmätningarna. Ett är att människor inte vågar eller ser någon mening med att uttrycka sin åsikt, ens till ett opinionsinstitut. Mot detta talar dock att andelen som avstår från att svara inte har ökat sedan kriget började och ännu mer repressiva åtgärder vidtogs av Putinregimen.

Ett annat skäl att misstro det ryska stödet inledningsvis var att det inte ännu hade framgått vilket fiasko kriget var, och att sanktionerna ännu inte hade börjat bita. Efter ett halvår blir denna förklaring dock allt mindre sannolik. Kriget har kört fast och sanktionerna har märkts av, men stödet för kriget har inte förändrats markant. En förklaring är att de ryssar som har drabbats hårdast av sanktionerna tillhör de grupper som mest sannolikt var emot kriget hursomhelst – ”globalt integrerade ryssar”, som Denis Volkov och Andrej Kolesnikov vid Levadainstitutet kallar dem. Dessa grupper är inte tillräckligt stora för att påverka opinionen i befolkningen som helhet.

Den besvärande slutsatsen av allt detta är att det är svårt att tala om angreppet på Ukraina som ”Putins krig”, och osannolikt att det skulle uppstå några omfattande protester mot kriget. Kriget kommer av allt att döma att vinnas på slagfältet, inte genom att den ryska befolkningen vänder sig mot Putin.