Alla som hört de olika larmen om hur illa det är ställt med fiskbestånden i Östersjön tog sig nog oförstående för pannan när det blev känt vilket beslut EU:s fiskeriministrar fattat om fiskekvoterna för sill/strömming.
108 procent. Först fattade jag inte. Ökar EU fisket med åtta procent? Fast det finns röster för att snarare pausa, stoppa, begränsa, krympa fisket - för att sill/strömming ska få hämta andan. Sedan ramlade polletten ner ordentligt; plus 108 procent är ju mer än en fördubbling. I ett läge då forskare larmat om behovet av att i stället slå av på fisketakten.
Det är svårt att ta in.
På våren 2020 skrev tre svenska forskare en debattartikel i Svenska Dagbladet om det de kallade ”kraftigt utarmade strömmingsbestånd vid östkusten”. Henrik Svedäng, docent i marin ekologi vid Östersjöcentrum, Stockholms universitet och Havsmiljöinstitutet, Göteborgs universitet undrade tillsammans med Susanna Lidström, forskare i miljöhistoria och Sverker Sörlin, professor i miljöhistoria vid KTH:
-Vill vi verkligen riskera ett övergrepp på hela kustekosystemet för att hålla liv i industrifiskets jakt på foderfisk? Det som nu sker hotar att spoliera mer än femtio års miljöarbete längs östkusten, skrev de.
Tydligen ville EU det. Det är dystra utsikter för sillar nu. Och därmed för mer av livet i Östersjön.
På Blått centrum Gotland finns professor Gunilla Rosenqvist som idag är både oroad och besviken. Hon hade hoppats att EU:s fiskeriministrar skulle ta ett annat beslut.
– Jag hoppades på att de skulle lyssna på de svenska forskarna, sade hon i P4 Gotland. De är väldigt kritiska till att höja kvoterna. Flera av dem tycker faktiskt att vi måste stoppa fisket ett tag för att ge fisken en chans.
Och här kommer vi till pudelns kärna. Eller strömmingens. Strömmingen vore inte så hotad om det bara var små fiskebåtar som tuffade runt längs den svenska kusten och tog upp sansade fångster. Gunilla Rosenqvist uttryckte det så här:
– Jag är mest oroad för de stora trålarna i Östersjön. De stora trålarna sopar ju rent. I det värsta scenariot kan det krascha helt.
De nya fiskekvoterna har inte tagit hänsyn till ekosystemet.
Det är sorgligt, men det finns just nu verkligen inget som talar för att det blir trångt om utrymmet för sillarna och strömmingarna i Östersjön efter det beslut som EU:s fiskeministrar tagit.
”Dödsdom för Östersjön”, sade Centerns EU-parlamentariker Emma Wiesner. ”Sorglig dag”, summerade Liberalernas Karin Karlsbro. ”Ren katastrof”, kommenterade Socialdemokraternas Sofie Eriksson de nya fiskekvoterna.
Men nu är det ett faktum, om vi får tro forskarna, att vi verkligen riskerar ett övergrepp på hela kustekosystemet. Industrifisket kommer att fortsätta att jaga foderfisk till odlad lax.
Vad det betyder för de mindre Östersjöbåtarna, för de få yrkesfiskare Gotland har kvar kan vi bara gissa.
Från gotländsk horisont vittnade yrkesfiskare ändå förra året om att strömmingen öster om Gotland haft den bästa storleken och fetthalten på 15 år. De har tyckt att ett fiskestopp för strömming i centrala Östersjön skulle slå hårt mot det småskaliga fisket och beredningsindustrin.
Men de små kustfiskare, längre norröver i landet, som under nyhetsdagen hördes kommentera EU:s fiskebeslut lät tveksamma om det ens skulle gå att fiska den drygt fördubblade kvoten det beslutades om, innan Östersjön är tom på strömming.
Jag har en bekant som brukar säga att bästa drycken till stekt strömming med potatismos är champagne.
Men min skål uteblir för de fiskeministrar som tyckte att det var en bra idé att besluta om fiskekvoter på en nivå som inte tagit hänsyn till ekosystemet, utan kan få Östersjön att krascha.