Det fanns ingen ände på alla putslustiga kommentarer om den urbota naiva föreställningen att politiskt samarbete över blockgränsen, i mitten, skulle vara nåt att sträva efter. Hur kunde man tror på något sådant?
Det var medan positioneringen inför valet var det högst prioriterade. När den pragmatiska verklighetens klor slår till efter valet, låter det annorlunda. I alla fall på Gotland.
Det är en efterlängtad vändning.
Socialdemokraterna och Moderaterna ska samarbeta på Gotland, liksom i en rad andra kommuner vilket tidningen Dagens Samhälle skriver om. Förra mandatperioden ingick Socialdemokraterna och Moderaterna i 27 kommunala styren. Hittills ingår partierna tillsammans i nära hälften av det femtiotal kommuner där styret är klart, enligt tidningen.
Jag ser enbart positivt på denna form av politiskt samarbete, inte minst för att det förhoppningsvis kan sänka tonläget i det offentliga samtalet och visar att låsningar går att låsa upp.
Och trots att nyheten om S- och M-samarbetet slog ner som lite av en bomb var det under hela den påföljande dagen väldigt tyst i kommentarsfält och sociala medier. Ingen häcklade Moderaterna för att ha "låst in sig i vänsterburen" men inte heller hördes några besvikna röster från vänsterhållet.
Det är förvisso behagligare än det uppskruvade tonläget innan valet men att kritik och spontana reaktioner helt uteblir från annars talföra debattörer och partister, det är anmärkningsvärt. Kanske är det ännu själva överraskningseffekten som gör att de flesta sitter och försöker förstå vad som hände.
Varför sa då Centerpartiet nej till samma erbjudande som Moderaterna, till synes gladeligen, tackade ja till? Från mitt perspektiv beror det på att mellan M och S finns inga gamla låsningar och surdegar. Moderaterna har inte varit måltavla för det envetna artilleriet från S om hur usla de är.
Socialdemokraternas invit till Centerpartiet upplevdes nog inte som uppriktig av någon mer än Socialdemokraterna själva. Det har tydligt framgått att Socialdemokraterna inte uppskattat Centerpartiets sätt att leda den senaste mandatperioden.
Centerpartiet har å sin sida inte uppskattat Socialdemokraternas sätt att driva opposition. Partierna har varit varandras motpoler och att då hitta förtroende för ett samarbete som kräver väldigt mycket av ödmjukhet och respekt, det var helt enkelt för svårt. Från båda håll.
Därför är den bästa lösningen den som nu också ligger på bordet med ett helt nytt och oprövat samarbete mellan S och M.
Centerpartiets förslag med ett mastodontmajoritetsstyre inkluderande S, M och C har jag svårt att se fördelarna med. Mest för att det skulle kväva oppositionen, det behövs en någorlunda balans mellan ledning och opposition. Monopol är aldrig önskvärda.
Det svåraste att se i nuläget, enligt mig, är vad Moderaterna får ut av samarbetet med Socialdemokraterna. De har hälften så många mandat som S och det kommer att krävas mycket ork och uthållighet för att få del av syret i skuggan av Socialdemokraterna.
För Gotlands del väntar en spännande mandatperiod, jag hoppas på ett konstruktivt politiskt ledarskap där Moderaterna lyckas hålla tillbaka skattehöjningar och upprätthålla den ordning och reda som Alliansen byggde upp mellan 2018 och 2022.