Det som nu pågår i internationell ekonomi har benämnts som en perfekt ekonomisk storm. Allt pekar åt fel håll samtidigt och gör tillsammans att det blir än värre.
För kommuner och regioner här i Sverige ser det än värre ut. Efter pandemiåren med en regering som såg välfärden som grunden det svenska samhället ska stå på och som följaktligen ökade statsbidragen har vi nu en regering som ser lite annorlunda på sitt ansvar för välfärden. Samtidigt som regeringen prioriterar annat än välfärden, gräver inflationen djupa sår i välfärdsverksamheterna.
Och om det inte skulle räcka gör inflationen att de pensionsavtal som än lever kvar sen omläggningen 1998, kräver enorma resurser. Den så kallade pensionsskulden har ökat med 400 miljoner kronor under två år.
Prognosen för 2023 pekar på ett underskott på 85 miljoner kronor vilket är en avvikelse från budget på 181 miljoner. Läger för 2024 ser än värre ut om inget sker i forma av tillskott från regeringen i höstbudgeten något det hittills är helt tyst om. Den kalkyl som politikerna fick börja jobba med i början av förra veckan innebar ett underskott på 207 miljoner kronor.
Läget var som ni förstå exceptionellt dåligt. Men i kris, och med goda förhandlare, kan politiker enas.
Under fredagens presskonferens satt politiker från samtliga partier i regionfullmäktige på rad och berättade om det gemensamma beslutet. Samma berättelser men med olika ord och lite olika vinklingar, men enigheten var stor.
Det man kommit överens om är unikt på minst två sätt. Inte ens under pandemin, där man var överens om mycket, fanns enighet om budget. Politikerna var inte en överens om storleken på undantaget från tvåprocentsmålet.
Nu är man däremot överens om att skjuta upp detaljerna i budgeten till höstens budgetbeslut. Men för att förvaltningarna också ska få möjlighet att planera sina verksamheter långsiktigt är man också överens om vissa ramar.
Verksamheterna ska få kompensation för personalkostnaderna utifrån det märke som sattes i årets avtalsrörelse.
De ska också kompenseras för ökade kostnader för externa avtal.
Dessutom kommer verksamheterna kompenseras utifrån resursfördelningsmodellen. Den innebär att det sker beräkningar av kostnaderna utifrån bland annat antalet elever i skolan och ökningen av antalet äldre för sjukvård och äldreomsorg.
Tillsammans innebär kompensationerna här ovan ett tillskott på över 320 miljoner kronor. Medel som egentligen inte finns.
Det vi nu sett är att en gemensam politikerkår kommit överens om att lägga en budget ur balans. En budget för 2024 med ett underskott på 135 miljoner kronor.
Utifrån situationen som råder för kommuner och regioner är det ett klokt beslut. Efter de goda åren med rikliga statsbidrag finns det resurser sparade i ladorna. Samtidigt ser det i prognoserna ut att ljusna framöver. Att då dra i handbromsen och skära i verksamheterna för att klara av de tuffa åren 2023 och 2024 blir kontraproduktivt. Det är ofta det förebyggande som får stryka på foten vilket till stor del innebär högre kostnader framöver.
Under presskonferensen sa Andreas Unger (M) något som fick min uppmärksamhet. Han sa att ”Det krävs mod att göra gemensam sak”. Jag kan inte annat än att hålla med. Men det Unger säger gäller även det samarbete som S och M inlett och då ser jag en annan viktig ingrediens. Ett ledarskap med lyhördhet och en inriktning att hitta bästa möjliga lösning.
Utan den politiska ledningen som S och M nu visar hade en helt enig politikerkår aldrig tagit ett så unikt beslut.