Det var ett tag sedan senast, men i onsdags, mitt under Almedalsveckan, hände det igen. En bil körde fast på Vårdklockegatan i Visbys innerstad. Någon envisades med att fortsätta köra längs en avsmalnande gränd långt efter att det borde varit uppenbart att det aldrig skulle gå. Inte riktigt tillräckligt envist den här gången, för att verkligen kila fast sig. Polisen lyckades tämligen snabbt få ut den igen.
På ett liknande sätt kan det köra fast under Almedalsveckan. Det är ett vanligt inslag i debatter – och inte minst i samband med seminarier och tal i Almedalen – att den som förespråkar ett vägval hävdar att det är det enda möjliga. Motargument och problematiseringar av deras lösningar kan bemötas med:
– Men det måste gå. Det finns inget annat val.
Det förekommer på alla områden. Säkerhetspolitik. Ekonomi. Kriminalpolitik. Finanspolitik. De stora och viktigaste ödesfrågorna. Men det är kanske allra vanligast när det gäller sådant som har bäring exempelvis på klimatfrågan. Oavsett om ämnet är energiproduktionen eller användningen av den. Under den här Almedalsveckan har jag hört icke-argumentet som ska övertrumfa alla möjliga motargument användas å det gröna koldioxidfria och extremt elektricitetskrävande stålets vägnar.
– Det måste gå.
Invändningar avfärdas mer eller mindre som hädelser.
Det är väldigt praktiskt om man lyckas etablera en bild av att det lösning man själv företräder är den enda möjliga. Det blir då bara en fråga om "hur" istället för "om".
Men det är förödande för den debatt som borde hjälpa oss att göra kloka val och avvägningar mellan olika intressen. Då sitter vi snart på Vårdklockegatan grundligt fastklämda på en väg som inte visade sig körbar. Och vi har en tendens i Sverige att söka konsensus. Det är ett samhällsklimat som underlättar för dem som vill etablera vägval som odiskutabla.
Vi har dessutom i Sverige ovanan att fatta beslut med enorma konsekvenser utan att i förväg utröna vad dessa konsekvenser kommer att bli. Det var så vi kom att nedmontera ett stabilt elsystem som tjänat oss väl, bland annat men inte enbart genom att framtvinga nedläggning av fungerande kärnreaktorer. Så blev vår elförsörjning problematisk i södra Sverige, vilket är en av anledningarna till att elslukande projekt i norr blivit en konfliktfråga mellan landsändarna.
Så när ni hör någon framställa vägval som absolut nödvändiga så bör den första reaktionen vara misstänksamhet. Vad är det för svagheter och oklarheter som de på detta sätt vill slippa prata om? Viktiga beslut och avvägningar kräver och förtjänar riktiga argument.