Nu i veckan har Pride gått av stapeln i Stockholm. I samband med det har partierna trappat upp sina sympatier för hbtqi-rörelsen. Det spelar ingen roll vilken ideologi de har i grund och botten eller vilken politik de för. Allting för att vinna röster. Och i år hamnar Pride bara veckor innan valet. Så det är perfekta tillfället att ta i från tårna för att fiska efter de allra sista rösterna från väljare som fortfarande inte bestämt sig. Men, vem försöker högerpartierna lura egentligen?
Bilder på Ebba Busch som glatt går i årets Pride-parad cirkulerar på internet. Det läggs upp foton online där hon kramar personer i paraden och säger att homosexuella män borde få ge blod. Hon har rätt i allt hon säger, men är det verkligen det hon, och hennes parti, egentligen tycker?
Flashback till fyra år sedan, förra valet, då hon valde att inte gå i Pride-paraden, utan höll i stället sitt sommartal samma dag, men på annan plats. Det var inte självklart att hon skulle medverka. I dagsläget får hon det att låta som att det är det mest självklara som finns. I en video som cirkulerar får hon frågan om varför hon tidigare valt att delta i Pride, där hon säger att det inte varit ett självklart val och att hon är emot mycket av det som RFSL står för. Detta och tidigare utspel, om att en familj borde bestå av en mamma och en pappa exempelvis, gör inte hennes deltagande i Pride särskilt trovärdigt.
Det hela är väldigt provocerande.
Även Kristersson väljer att fokusera på hbtqi-personers rättigheter i sin valupptakt i Norrtälje. Han meddelar att partiet vill tillåta surrogatmödraskap – något som skulle gynna hbtqi-personer.
En rapport som RFSL tagit fram, där de kartlägger vilka partier som verkar i störst utsträckning för att säkerställa att hbtqi-personers rättigheter tas i beaktande visar att Sverigedemokraterna och Kristdemokraterna är de två partier som i minst utsträckning vill verka för gynnsamma reformer. Dessutom valde endast fem av 60 riksdagsledamöter från SD att svara på RFSL:s enkät.
Det rimmar illa för Moderaterna att samarbeta med partier som aktivt arbetar mot det de säger att de vill. Det rimmar ännu mer illa att Kristdemokraterna som fått så låga poäng har en partiledare som på sociala medier visar upp en annan bild. En hbtqi-vänlig och öppen bild. Men vi ska minnas de tidigare utspel Ebba Busch har gjort.
Samtidigt väljer RFSL att inte bjuda in Sverigedemokraterna till Pride. Det är enda parti som de exkluderar, på grund av att de fört politik som är emot hbtqi-personers rättigheter i samhället så mycket att man känt ett behov av att exkludera dem. Kanske vore det lägligt att också porta Kristdemokraterna?
Kristersson menar i sitt tal att det inte går att lita på Socialdemokraterna, men frågan är hur mycket vi kan lita på Ulf egentligen? Partierna han försöker styra ihop till en halvlojal allians är inte överens om saker och ting. Så frågan är, vem kommer få sista ordet egentligen? Och vad kommer det innebära för människors rättigheter? Att rösta på dem är lite som att kasta pil med förbundna ögon. Man vet inte vart man hamnar efter valet.
Kristersson försöker med sin retorik lura svenska folket. Inte minst när det kommer till hbtqi-frågor. Att föra politik tillsammans med partier som är emot hbtqi-personers rättigheter, men som online stolt poserar under Pride, är inget annat än bedrägeri.