Men i den senaste lantbruksbilagan som ges ut av Gotlands Media skrev Andreas Nypelius, ordförande för LRF Gotland, om fraktkostnader för öns livsmedelsproducenter i en krönika.
Det förhatliga tillägget som ingen ännu hittat nåt bättre alternativ för, trots att det utretts på längden och tvären otaliga gånger, och som är menat att alla gemensamt ska bära de merkostnader som uppstår när morötter, potatis, bröd och annat ska fraktas från Gotland till butiker och kunder på fastlandet.
Kritiken handlar om att systemet inte går att överblicka och att det därmed också är svårt att utvärdera. Men det som nu händer med prisökningar och även behovet av system för högre självförsörjningsgrad behövs nya och bättre stöd för gotländska producenter menar Andreas Nypelius och LRF.
Ser man landet som en helhet så hör ju trots allt Gotland dit. Att Gotland är en ö mitt ute i Östersjön ger onekligen oss andra villkor än om man bor i de delar som sitter ihop med fastlandet, antingen med land eller med broar. Det ger konsekvenser i exakt alla delar av vårt samhälle och därför finns också en rad olika gotlandsmodeller för det ena och det andra.
Kanske är det dags att diskutera en övergripande ö-faktor för Gotland där en generell kompensation utgår för att vi ska kunna vara en del av Sverige på riktigt. Vår marknad är drastiskt avgränsad genom ö-läget. Export av varor och tjänster, till det svenska fastlandet och vidare, kostar mer än för konkurrenter som inte har ett hav att passera.
Avgränsningen gör också att vi har en infrastruktur vi egentligen inte har råd med eller behov av, framför allt för sjukvården. Men eftersom antalet invånare (skattebetalare) inte är dimensionerat för exempelvis ett aktutsjukhus, sliter det ekonomiska hårt på regionen och enstaka svårt sjuka gotlänningar med stora vårdbehov kan leda till att budgeten inte håller.
Region Gotland som har både kommun- och regionuppdraget, är med sina nära 7 000 anställda en dominerande arbetsgivare. Privata företag i den större klassen är få, däremot är floran av småföretagare mycket stor. När det saknas arbetsgivare gror också kreativiteten (eller pressen) att hitta sin egen försörjning.
Därför är villkoren och förutsättningar oerhört viktiga, det ska åtminstone inte vara dyrare och krångligare att bedriva företag för att man bor på Gotland.
Vad gäller fraktkostnaderna ser Andreas Nypelius, LRF, ingen annan utväg än att staten går in med nån sorts kompensation. Han påpekar också att logistiken i handelsleden bygger mycket på varifrån importen kommer "och hur vi sen kan fylla ut med svenska basvaror".
Många branscher provas hårt i alla kriser som pågår samtidigt. Många företag kan dock återuppstå ganska enkelt om de tvingas på knä. Men nedlagda lantbruk är förlorade i de flesta fall. Det är företag som består av många olika komplexa faktorer, det krävs åkermark, ladugårdar och maskinhallar, djurbestånd ska byggas upp och det är avtal och kontrakt med leverantörer och handel som behöver upprättas.
Enorma utgifter ska ut samtidigt medan intäkterna ligger längre fram och dessutom är helt utlämnade till handelsleden. LRF har bjudit in de nya landsbygds- och infrastrukturministrarna, Peter Kullgren (KD) och Andreas Carlson (KD) för att diskutera detta. Det ska bli spännande att se om ministrarna antar inbjudan.