Hade man inte vetat något om kontexten så hade detta faktum framstått som något väldigt anmärkningsvärt i ett demokratiskt och upplyst land som Sverige.
Men när de politiska sympatierna går på tvärs mot den aktuella föreningens värdegrund så uppstår onekligen ett dilemma. Saken har prövats och resultatet är att föreningarna inte kan vägra medlemskap utifrån dessa premisser.
Dessa ärenden har fått väldigt mycket uppmärksamhet, däremot borde fler frågeställningar lyftas i det motsatta fallet, när föreningen sympatiserar och är en aktiv del av ett parti som man som medlem inte står bakom.
Mitt första fackliga medlemskap var i det som då hette Fabriks. Vid den tiden hade jag ingen självklar politisk hemvist, men jag sympatiserade inte med Socialdemokraterna, ändå var jag med och stöttade det partiet genom mitt medlemskap i facket.
Jag har inget minne av att jag var medveten om att jag genom mitt fackliga medlemskap även skrevs in som medlem i Socialdemokraterna. Det är helt absurt att detta gällde ända fram till 1990.
Fram till dess gällde alltså kollektivanslutning till Socialdemokraterna för de som var med i ett LO-fack. Avskaffandet ledde till att Socialdemokraternas medlemstal sjönk från 1,2 miljoner till 260 000, en minskning med 78 procent.
En annan förening där man tidigare var på ett sätt "kollektivansluten" var Svenska kyrkan. Sedan kyrkan skildes från staten den 1 januari 2000 har den ändå ett uppdrag som gäller oss alla: begravningen. För även om kyrka och stat är åtskilda är det församlingarna inom Svenska kyrkan som är huvudmän för begravningsverksamheten och deras ansvar omfattar alla avlidna i Sverige, oavsett trostillhörighet.
Här har det uppstått en aktuell debatt då kyrkan öppnat för att starta begravningsbyråer i egen regi. Det privata näringslivet har protesterat och talar om otillbörlig konkurrens då kyrkan har monopol på själva begravningsverksamheten.
Med tanke på vad en begravning kostar kanske det skulle vara hälsosamt med mer konkurrens kan man tycka, samtidigt förstår man de privata byråernas betänksamhet.
För både facket och kyrkan gäller ett annat gemensamt fenomen. Det är först när många själva hamnar i en situation där fackets eller kyrkans stöd behövs för egen del som de överväger att ansluta som betalande medlemmar.
Den historiskt självklara inställningen att gå samman har mer och mer ersatts av att högsta prioritering är omedelbar egennytta. Först när man själv får ut något konkret är man beredd att delta.
Det är en ganska sorglig utveckling.