Ulf Kristersson är i färd med att bilda en regering som förhoppningsvis kommer att sitta i fyra år. År 2026 är det dags att gå till val igen. För det kommer naturligtvis att bli val igen. Demokratin kommer inte att vara avskaffad. För regeringen misshagliga kommer inte att vara internerade.
"Hur ska vi prata om SD med de rädda barnen?" frågar Magdalena Anderssons regeringslösa regeringsorgan Dagens Nyheter på ledarplats.
Är barnen så rädda? I skolvalet röstade ungefär hälften på Moderaterna eller Sverigedemokraterna. Ytterligare fler på Kristdemokraterna och Liberalerna.
Vem var det som skrämde upp de barn som trots allt är rädda? Var det möjligen de som målade oppositionen i brunast möjliga färger och hävdade att demokratin stod på spel? När kommer de att ta sitt ansvar för hur de förpestat debatten och skrämts med spöken som de själva hängt lakanen över?
Hur ska vänstern hantera nästa valrörelse, när domstolarnas oberoende har stärkts istället för att avskaffas? Ska de skruva upp sina domedagsprofetior ett par snäpp till, så att det förhoppningsvis ska få än mer fäste? Men när trovärdigheten för varningarna undan för undan har urholkats så funkar det ju inte att bara skruva upp volymen.
I valet 2026 kommer de som haft regeringsmakten i fyra år att bedömas efter vad de gjort och inte gjort. Inte efter vad hysteriska delar av vänstern påstår att de kan komma att göra. Om Socialdemokraterna vill återvinna makten gör de klokt i att skaffa sig den sakpolitik som partiet saknar, istället för att fortsätta med den negativa skrämselpropagandan.
För de partier som ska ingå i eller samarbeta regeringen duger det dock inte att förlita sig på motståndarens svaghet. Majoriteten är skör. Nu gäller det att leverera. Att inte lamslås av problemens storlek eller inre motsättningar. Förhoppningsvis har väljarna också förståelse för att man inte vänder en negativ utveckling på (eller för) en femöring, om ni ursäktar en sliten metafor med ett mynt som inte finns längre. Speciellt svårt blir det i en lågkonjunktur och med ett pågående krig i närområdet. Det kommer att ta tid även för en effektiv politik att hejda och vända brottsutvecklingen. Även om en ny regering lyckas begränsa migrationen och förbättra integrationen, så kommer det ta lång tid att hantera de problem vi redan ådragit oss. Och att skapa bättre förutsättningar för god energiförsörjning tar också tid, även om det gick snabbt för avgående regering att avveckla fungerande kärnkraftverk. Tillträdande regering behöver inte vara i mål 2026 – den kommer inte att vara i mål – men den kommer definitivt behöva visa att den vidtagit kraftfulla och fungerande åtgärder och att den klarat av att hålla ihop samarbetet.
Lyckas den med det – och om den inte samtidigt avskaffat demokratin – så ser det bra ut både för valet 2026 och för Sverige.