Spåren efter förintelsen är fruktansvärda. Själv har jag varit vid koncentrationslägren Bergen-Belsen och Stutthof samt förintelselägren Auschwitz-Birkenau. Känslorna jag fick när jag var där kommer jag aldrig att glömma. Hur människor kan vara kapabla till sådan fruktansvärd ondska är för mig helt otroligt.
Nazismens brott är för evigt inristade i historien och ska aldrig glömmas.
Även om de överlevande blir allt färre är det få som ifrågasätter det som skett. Nazismen är av den anledningen inte någon populär ideologi. Eller som någon högerextrem med medievana skulle ha uttryckt det. Det är inte PK att vara nazist, och genast har man stämplat nazismen som enbart något som en obskyr samhällselit inte gillar.
Nu är nazismen inte lika lätt att tvätta ren från sin historia och de som dras mot extremism har nog både en och två spärrar innan de tar steget in i en nazistisk rörelse, och vanligt folk får upp varningsflaggor redan när någon, eller något, närmar sig nazismen.
Men nazismens tydliga koppling till antisemitism, om än i den mörkaste formen av antisemitism, gör att liknande idéer riktade mot andra grupper glider lite under radarn.
I Sverige har den antimuslimska rasismen brett ut sig. De som vill ställa grupp mot grupp blundar för den stora skillnaden mellan religionen islam och den extrema islamismen, och drar alla muslimer över en kam. Inte sällan utvidgas gruppen ”muslimer” till alla invandrare med osvenskt utseende eller namn.
Under lång tid fanns det även varningsflaggor för rasism. Men då den dagliga politisk debatten förflyttats från en politisk mitt till att bli alltmer högerorienterad är det som bara för några år sedan var en röd linje numera vanligt förekommande.
Delar av det vi för några år sedan ansåg vara ren rasism är i dag regeringspolitik.
Det är inte utan att jag ryser lite då jag tänker på det Richard Jomshof uttalande 2015. "Eftersom Sverige inte är Ungern, eftersom vi inte sitter i regeringsställning (än) och eftersom media i Sverige inte fungerar som media i Ungern, är vi tvungna att anpassa oss till den verklighet som råder här. Det innebär inte minst att vi måste anpassa vår retorik efter det rådande läget."
Nu är det rådande läget ett helt annat än 2015. Samhällsdebatten har helt och hållet förflyttats från liberal till om inte högerextrem så i alla fall långt till höger. Nu känner Sverigedemokraterna att de kan göra uttalanden som de inte kunnat gör tidigare. Som det största partiet i regeringsunderlaget och den värme de mött av regeringspartierna genom Tidösamarbetet, har partiet numera en central roll i svensk politik. I takt med den förflyttande samhällsdebatten kan deras uttalade politiska vilja också närmar sig den politik de vill driva.
Det rådande läget tillåter till och med SD att ge sig på våra grundläggande rättigheter. Under partiets landsdagar fick vi veta att SD vill både konfiskera och riva moskéer. Något som de övriga Tidöpartierna har reagerade kraftigt på, vilket är bra. Uttalandet från Åkesson är ren antimuslimsk rasism och ska därför kritiseras. Att regeringspartiernas varningsflaggor ännu fungerar känns i dag tryggt.
Hur de ser på frågan om något år kan vi bara spekulera i, men fortsätter de anpassa sig till SD:s politik lär vi få höra liknande förslag från M, KD och L framöver. Vi får väl hoppas att de först stanna av i sin jakt på makten för att sen gå tillbaka för att leta upp de röda trådar partierna redan passerat.
Vi vet av historien vad som händer när människor eller grupper avhumaniseras under lång tid.
Därför är det viktigt att vi inser att antimuslimsk rasism och islamofobi har blivit det nya bruna.