Två äldre män som inte ens bemödat sig om att ta reda på vad valberedningens kandidat heter, utan kallade Muharrem Demirok för diverse andra saker, avfärdade honom på grund av att han kom från "storstaden" och menade att han skulle sänka partiet.
I Aftonbladet har en intern och anonym kritiker i partiet intervjuats och beskriver den nye partiledaren som maktfullkomlig, hens grund för detta? Jo: ”(Han) har ’House of cards’ som favoritserie, vilket säger mycket".
På riktigt?
Många vill hävda att Centerpartiets problem är att man inte väljer mellan höger och vänster. Det som skymtas i skuggorna i och med det partiledarvalet har ingen del i framtiden, det tillhör det förgångna och är en större del av partiets problem än beslutet att stå kvar i mitten.
Det är inte svårt att gissa att dessa enstaka kritiker kommer att lyftas som företrädare för en stor mängd besvikna centerpartister. Det finns många som vill ha nytt krut i kanonen nu är när Annies högersko inte längre går att svinga med.
Det kan man bjuda på eftersom det också visar att det är högt i tak och öppet för alla att följa partiets processer inför val. Jämför med Socialdemokraterna och Moderaterna, där alla ropar halleluja men bakom kulisserna redan smider planer för att fälla sin nya ledare (Juholt och Kinberg Batra).
Efter de inledande påhoppen mot Demirok följde en lång rad ombud som gav både valberedningen och dess kandidat sitt stöd. Han valdes också enhälligt utan att ställas mot någon motkandidat.
Muharrem Demirok är väldigt långt ifrån Annie Lööf i sin stil. Det ska bli intressant att se hur han utvecklas i sin nya roll och hur han lyckas tillföra ny glöd i partiet. Många är väldigt sugna på en nystart efter tunga år i uppförsbacke när övriga borgerliga partier vänt dem ryggen till förmån för Sverigedemokraterna.
För partiledarbytet är en sak. Centerpartiet behöver se över sin politik och vad man väljer att profilera sig i för frågor. Det har man gjort förr med lyckat resultat.
För den som räknat ut partiet med utgångspunkt från dagens låga opinionssiffror bör påminna sig om läget när Annie Lööf tillträde för elva år sedan. Fyraprocentsgränsen låg skrämmande nära och Annie som partiledare hade katastrofala förtroendesiffror.
Å andra sidan står man inför samma dilemma som man gjorde då: problem att formulera och nå ut med vad Centerpartiet egentligen vill i olika sakfrågor.
Det finns så att säga utvecklingspotential.