Det är synd att så få vet vad en gammaträdgård är. Eller var. De var mest populära runt 1940-talet. Tänk er därför en stor cirkel. I mitten finns det radioaktiva ämnet kobolt 60. I de tårtbitar som bildar cirkeln står olika sorters växter. Ju närmare mitten desto mer radioaktivitet utsätts växterna för. De mest bestrålade växterna dör vanligtvis medan de längre ut i cirkeln utvecklar slumpvisa mutationer.
Det kanske låter farligt men det är så en del av de grödor som används i livsmedelsproduktionen i dag togs fram. Bland annat de mest odlade sorterna av röd grapefrukt och många av de vetesorter som används till italiensk pasta. Det var nämligen mutationerna man var ute efter.
Man tvingade helt enkelt fram förändringar i arvsanlagen. Ibland blev det bra. Ibland blev det dåligt. De plantor som utvecklade oönskade egenskaper kastades, och de som muterades i positiv riktning fortsatte man att avla på.
Det är så här växtförädlingen har fortsatt. Plantor bedöms inte sällan ner på individnivå, och de med eftertraktade egenskaper sållas ut för fortsatt avel. Till exempel genom att en planta med hankön ställs i samma påse som en planta av honkön.
En liten del av detta arbete har underlättats av att vi nu har datorer som är kraftfulla nog att kunna gissa sig fram till vilka plantor som bär på vilka anlag, men växtförädling är fortfarande ett omfattande och tidsödande arbete med lång tidshorisont.
Det finns givetvis sätt att snabba på och precisera denna process. Dels genom genmodifiering där man förändrar eller lägger till arvsanlag, ibland från andra arter, eller den så kallade gensaxen som innebär att man helt enkelt tar bort oönskade egenskaper.
Genmodifiering och gensax erbjuder fantastiska möjligheter att förbättra för både mänskligheten och miljön. Med gm-grödor som utvecklar eget insektsgift minskar behovet av bekämpning. De allra fattigaste lantbrukarna i Indien har förbättrat sina inkomster radikalt med gm-grödor. På andra håll har gm-grödors minskade arbetsbehov lett till att fler, i synnerhet flickor, kunnat gå i skola. Smolket i glädjebägaren är att miljöorganisationer i väst motsatt sig odling av vitamin A-berikat gm-ris. Under de cirka två minuter det tar att läsa denna text har därför sju barn dött av A-vitaminbrist.
Trots alla fördelar har båda teknikerna varit så omgärdade av regler att de i EU varit i praktiken förbjudna. Till gagn för ingen. Det är smått ironiskt att vi i Europa först belönar upptäckten av gensaxen med Nobelpriset och sedan förbjuder den.
Det är därför välkommet att EU-kommissionen nu flaggar för förbättrade regler. Enligt förslaget ska grödor som tagits fram med hjälp av gensaxen och de som bara innehåller arvsanlag från den egna genpoolen inte placeras i samma kategori som gm-grödor, och därmed bli lättare att utveckla och odla. Att ge europeiska lantbrukare och växtförädlare tillgång till gensaxen är bra men det räcker inte. EU måste sluta vara den vetenskapsfientliga avkroken i norr och godkänna även traditionella gm-grödor.