När en skriande effektbrist lägger krokben för näringslivets utveckling blir nya gasturbiner alltmer attraktiva.
Ny gaskraft i Barsebäck eller Stenungssund kan installeras inom bara två år, och de flexibla gasturbinerna skulle innebära ett lyft för såväl balansering som för elsystemets säkerhet. Det är inte för intet som Svenska kraftnät förra året beslutade att återställa det gaseldade Öresundsverket för att kunna försörja Malmö i ett ö-driftsscenario.
”Och gasturbinerna behövs ännu mer om vi dessutom ska bygga ut mer av de väderberoende kraftslagen”, poängterar Genrup. Han fortsätter: ”Då kommer nya gasturbiner vara en förutsättning”.
Fördelarna med gaskraft i södra Sverige är således många, men innan beställningar på nya gasturbiner läggs måste även nackdelarna tas i akt. En investering i sektorskopplingen gas/el medför nämligen avsevärda risker.
För det första är det svenska gassystemet ett av världens sköraste. Sverige försörjs med ett enkelt gasrör från Danmark, och det finns ingen lagring eller nämnvärd gasproduktion inom riket. Vi har alltså ett just-in-time-leveranssystem för gas, och går röret sönder tar gasen slut efter bara 12 timmar. Efter sabotagen på tyska Nord Stream och finsk-estniska Balticconnector är risken för ett sådant angrepp på vårt eget gasrör knappast negligerbar när ryska fartyg har fri lejd genom Öresund. Om en sådan katastrof skulle inträffa har gaskraften dessutom lägst prioritet i ett ransoneringsscenario, vilket framgår av Energimyndighetens krisplan.
Vidare försörjer det svenska gasröret i dag en betydande skara industriverksamheter som i många fall tillverkar unika produkter eller som i övrigt har en samhällsviktig betydelse. Exempelvis är vår livsmedelsförsörjning i dag mycket investerad i gasförsörjningen. Socker, betfor, utsäde, gödsel och dricksvatten är bara ett fåtal exempel på oumbärliga produkter som idag produceras med hjälp av gasen ur röret. Ett annat exempel är Göteborgs verkstadsindustri, där gasen är kritisk för några av Sveriges namnkunnigaste företag. Att tränga in ytterligare en samhällsviktig verksamhet i den sköra gasförsörjningen är därför oklokt.
På ett mer övergripande plan är ny gaskraft en investering i den europeiska gaspolitiken, där Sverige sitter i total beroendeställning mot övriga EU-länder. Att koppla elförsörjningen till det europeiska gassystemet innebär att Sverige höjer insatsen i ett geopolitiskt spel som är så långt ifrån en feministisk utrikespolitik man kan komma.
De energipolitiska besluten som halverade kärnkraften håller alltså på att tvinga in Sveriges elsystem i ett gasberoende som vi fram tills i dag har varit kloka nog att undvika. Men om planerna på ny gaskraft förverkligas kommer Sverige slutligen bli ett europeiskt gasland, och då måste vi ha klart för oss exakt vad det innebär.