Att binda räntan på ett bolån innebär att man avtalar en fast ränta under en viss period, till skillnad från att ha en rörlig ränta som följer marknadsräntorna. Historiskt sett har det oftast varit mer lönsamt att välja rörlig ränta.
Bunden ränta innebär emellertid trygghet i och med att man avtalar bort risken för räntehöjningar. Eftersom ingen vill bära risk gratis är de bundna räntorna över tid högre än de rörliga. Man köper sig till bättre nattsömn, helt enkelt.
Om ett bundet lån löses i förtid tas ofta en så kallad ränteskillnadsersättning ut. Syftet är att kompensera banken för uteblivna ränteintäkter, eftersom banken planerat sin ekonomi utifrån att lånet skulle löpa enligt avtal. Nuvarande regler innebär att banken baserar ersättningen på räntan den enskilde låntagaren betalar. Det har gjort att konsumenter, särskilt de svagare med högre riskpremie, fått betala omotiverat höga avgifter.
Regeringen vill därför införa en ny regel där ränteskillnadsersättningen i stället ska baseras på förändringen i det allmänna ränteläget, mätt som skillnaden i så kallade swapräntor. Det innebär att ersättningen bättre återspeglar bankens verkliga kostnader för förtidsinlösen. Syftet är att stärka konsumentskyddet och öka konkurrensen på bolånemarknaden.
Att bankerna har rätt till kompensation när avtal bryts är inte bara rimligt, det är grunden för de civilrättsliga principerna. Men dagens system har uppenbart gynnat bankerna på låntagarnas bekostnad.
Den nya modellen ska minska risken för sådan överkompensation och skapa en mer rättvis spelplan. Om ränteskillnadsersättningen sänks blir det lättare att konkurrensutsätta sin bank. Det gör det rimligtvis också enklare för konsumenter att välja bundna räntor utan att behöva oroa sig för orimliga kostnader vid oväntade livsförändringar.
Samtidigt finns anledning att vara vaksam. Det är viktigt att bankerna inte försöker kompensera för minskade intäkter genom att höja andra avgifter eller räntor för andra bolånekunder. Därför bör både regeringen och Finansinspektionen noga följa utvecklingen efter reformen och se till att bankerna inte hitta nya sätt att komma runt dess syfte.
Bostadslån är en stor affär, för många den största man gör i livet. Men banken och låntagaren har sällan varit jämbördiga parter. Att regeringen bidrar till att jämna ut spelplanen är därför välkommet.
Om förslaget dessutom leder till att fler vågar binda sina räntor och att konkurrensen på bolånemarknaden ökar är det positivt för både konsumenterna och marknadens långsiktiga funktion. Reformen visar att det går att skapa rimligare villkor för konsumenter utan att göra avkall på grundläggande avtalsprinciper. Att ändra reglerna för hur ränteskillnadsersättning beräknas är ett bra och välavvägt steg för en rättvisare och mer konkurrensutsatt bolånemarknad.