Intervju
Rolf har därför beslutat kraftigt att dra ner på produktionen. 40 procent av hans 50 000 värphöns ska slaktas ut, och stallet lämnas tomt. Då varje höna ger i snitt 0,8 ägg om dagen och svensken konsumerar 220 ägg om året är det mer än 26 000 svenskars årsförbrukning som nu försvinner – Bara hos Rolf. Och han är långt ifrån ensam.
”Det går inte längre. Vi förlorar mindre på att låta stallet stå tomt än på att producera ägg. Det är alltså bättre affär att förvara folks trädgårdsmöbler än på att förse dem med mat. Det är väldigt besvärligt just nu, men också sorgligt”, förklarar Rolf.
Orsaken är att insatsvarorna, främst foder men även energi, länge ökat i pris och att äggproducenterna inte kunnat ta ut dessa kostnadsökningar mot packerier och handel. Kriget innebar alltså inte att det gick från bra till dåligt, utan från dåligt till värre. Ett problem äggproducenterna delar med i stort sett alla andra djurproducenter. Djurbönderna kläms mellan sina växtodlande kollegor och mellanleden. Möjligtvis undantaget för kycklingproducenterna som förhandlat fram kompensation. Rolf ser höjda priser till producenterna som direkt avgörande.
”Packerierna säger alltid att det inte går att höja priset mot butik eftersom priset på ägg diskuteras två, kanske tre, gånger om året. Men priset till konsument höjs lite då och då, och inte bara två, tre gånger om året. Och medan butikspriserna går uppåt går våra priser neråt. Det är något som inte stämmer”, dundrar Rolf.
Han får frågan hur stor höjning branschen behöver. Han berättar då att han för egen del får förhållandevis bra betalt, 85 öre plus moms per ägg. Det finns de som har det mycket värre, men som inte kommer ur sina avtal och därför tvingas fortsätta producera med förlust.
”Det som just nu räddar konsumenterna är att äggproducenterna inte kommer ur sina avtal. Det här är riktigt illa. Vi har inte råd att subventionera konsumenterna, och de som kan drar ner ”, berättar Rolf.
Han förklarar att branschen behöver 35 öres höjning. Räknat på 220 ägg om året skulle det innebära en kostnadsökning om 86 kronor inklusive moms per person. Förutsatt att mellanhänderna inte höjer ännu mer.
”Men det gör de ju. Mellanleden tar både producenternas och konsumenternas pengar. Om vi så hade skänkt bort äggen hade det inte påverkat butikspriset”, poängterar han.
Rolf återvänder till att producenterna behöver mer betalt, annars går det inte, och att konsumenterna blir tvungna att betala mer för maten. Inte bara för äggen. Det viktiga är att mellanhänderna inte ökar sina marginaler ännu mer än höjningen till bonden. Rolf är dock tämligen säker på att packerier och handel hade höjt mer än de 35 öre branschen behöver, och att de pengarna inte kommit producenten till godo.
Rolf får också frågan om lönsamheten kommer tillbaka, hur lång tid tar det att få i gång produktionen igen?
”Det är inte bara att vrida på kranen. Det är en lång uppstartssträcka. Från det att vi beställer ägg till att hönsen börjar värpa tar det runt nio månader. Förutsatt att det finns moderdjur. Slaktas de också ut vet jag inte hur det ska gå. Det vi nu raserar tar otroligt lång tid att bygga upp igen”, svarar han.
Samtidigt pekar han på att svenska ägg på grund av salmonellafriheten i stort sett är oersättliga.
”Smaka på sockerkakssmeten och löskokta ägg är bara att glömma utan svenska ägg”, berättar han och avslutar:
”Det är en unik produkt vi just nu förstör.”