I det offentliga arbetslivet har sedan länge anställda haft ett skydd som gör att de utan risk för konsekvenser kan berätta om missförhållanden för medier. Sedan 2017 gäller samma rättighet privatanställda inom verksamheter som finansieras av det allmänna, till exempel privat driven äldreomsorg,
Som anställd i ett privat företag har du en lojalitetsplikt men om företaget jobbar med skattefinansierad verksamhet trumfar alltså meddelarskyddet lojalitetsplikten.
I dagarna föll domen för två chefer och en HR-specialist i vårdbolaget Attendo som stått åtalade för brott mot meddelarskyddet. Det är ett uppmärksammat fall där en anställd larmade medier om att gamla på ett boende i Stockholm utsattes för covidsmitta på grund av för låg bemanning och bristande rutiner. Många gamla dog under denna tid.
Den anställda kallades in till cheferna efter att hon uttalat sig i artiklar i Expressen och hon fick veta att hon varit illojal. Vid ett möte räcker en chef över en "erinran" som är arbetsgivarens version av vad som hänt och som de alltså skrivit ihop innan de ens pratat med den anställda och trots att uppgifterna inte ens stämmer.
Själva saken är noggrant redovisad i en dokumentär i Sveriges Radio, lyssna gärna på den, sök på "Det illojala vårdbiträdet". Där visas att vårdbiträdet med all önskvärd tydlighet försökt att lyfta de allvarliga bristerna internt, utan att nån tagit henne på allvar.
Tingsrätten som prövat saken anser att det är tydligt att vårdbiträdets rätt att vända sig till medier inte har respekterats. HR-representanten och en chef döms till 80 dagsböter vardera. Den andra chefen frias.
Det intressanta med händelsen är att det är den första domen efter att den nya lagen prövats. Domen är viktig dels för att pröva var gränserna går, dels för att uppmärksamheten gör att fler blir varse sina rättigheter och att lagen står på visselblåsarnas sida.
Nu har alltså frågan avgjorts juridiskt men långt innan det gick Attendo ut och bad vårdbiträdet om ursäkt och drog tillbaka den felaktigt utförda erinran. Man förstod alltså att man gjort fel vilket får ses som ett gott tecken.
Under pandemins värsta våg var situationen kaotisk på många äldreboenden, utvärderingar har visat att bristerna fanns i såväl privata som offentligt drivna boenden. Attendo var också först med att på frivillig väg införa besöksförbud. Denna historia handlar inte om att hitta syndabockar i detta perspektiv utan hur man behandlade en anställd som larmade om brister och hur hon behandlades i efterhand.
I detta ärende finns också en parallell till den kritik som förts fram på Gotland mot Attendos boenden här: fackets och skyddsombudens frånvaro/tystnad. Ett fackligt ombud intervjuas i radiodokumentären och hyllar vårdbiträdets mod och lojalitet mot de gamla men konstaterar också självkritiskt att "det borde varit jag".
Fler behöver lära sig mer om sina rättigheter och det skydd man har som anställd i offentligt finansierad verksamhet och i det avseendet är den aktuella domen ett viktigt steg.