I fredags rapporterade SR Ekot om återbetalningen av flaskhalsavgifter, det så kallade elstödet. Under rubriken ”Hen fick mest i elstöd i Sverige – 773 669 kronor betalades ut” rapporterades det att de tio personer som fått mest pengar tillbaka alla hade fått mer än 300 000 kronor. Det rödgröna drev som följde var allt annat än vackert.
Socialdemokraternas partiledare Magdalena Andersson kallade återbetalningen orättvis. Hennes partikollega Mikael Damberg använde ord som ”haveri” och ”hårresande”. Riksdagsledamoten Kajsa Fredholm (V) menade att det var chockerande att ge pengarna till en ”rikis”. Journalisten Lars Lindström kallade det ”inte klokt”. På Aftonbladets ledarsida skrev Jonna Sima att ”Ebba Busch hjälpt elfuskarna att sko sig”. De rödgröna fotsoldaterna hängde givetvis på i häxjakten på dem som anklagades för att ha lurat till sig pengar.
Därför måste det redas ut vem som har rätt till återbetalning. Förordningen för återbetalning anger att ”en fysisk person som tar ut el från ett nätföretags elnät i en eller flera uttagspunkter för konsumentändamål” i elprisområde 3 och 4 har denna rätt.
Det finns få ställen som definierar en konsuments ändamål, men konsumentköplagen anger att en konsument är ”en fysisk person som handlar huvudsakligen för ändamål som faller utanför näringsverksamhet”. Kruxet är att i enskilda firmor är näringsverksamheten och den fysiska personen i allt väsentligt inte skilda åt. Att ett av kraven i förordningen är att energileverantören ska redovisa kundernas person-, samordnings- eller organisationsnummer visar att också näringsidkare är berättigade till återbäring.
I propositionen för att belägga återbetalningen med sekretess skriver regeringen: ”Om ersättningen enligt förordningen ges till en fysisk person som bedriver enskild näringsverksamhet och stödet ska anses hänförligt till den enskilda näringsverksamheten(…)”. Regeringen skriver alltså klart och tydligt att enskilda näringsidkare är inkluderade i den aktuella tolkningen av ”konsumentändamål”. De ska givetvis ha sina pengar.
Ytterligare belägg för att enskilda firmor omfattas av förordningen är att gränsen för återbetalning är en årsförbrukning om tre miljoner kWh. Alltså mer än dubbelt så mycket som den som nu fått störst återbetalning har förbrukat. En normal villa kommer sällan upp över 20 000 kWh. Det är alltså människor med enskilda firmor som har rätt till återbetalning, många är troligtvis lantbrukare, som de rödgröna pekar ut som fuskare och ”rikingar”.
Därför är de rödgrönas kritik inte bara ohederlig, utan grym, och visar varför sekretessen var nödvändig. Människor som inte gjort något annat än att ha betalat sina elräkningar ska inte behöva ha ont i magen av oro för att deras namn ska läcka ut, eller till och med hängas ut som fuskare i det rödgröna drevet. En opposition ska alltid ifrågasätta regeringen, men den ska aldrig använda oskyldiga människor som slagträn. Har man inte gjort fel ska man inte man inte behöva vara rädd.