I dag kan vi läsa i GT om en man i 70-årsåldern som döms till fängelse för våldtäkt mot barn och för sexuellt ofredande.
Bara för några dagar sedan läste vi om en 21-årig gotlänning som dömts för samma brott. Tingsrätten menar att mannen vid åtminstone nio tillfällen under 2018 och 2019 haft samlag med en minderårig flicka, i flera fall under tvång.
Någon vecka tidigare rapporterades om en 34-årig man som i flera år ha lurat en flicka att onanera på film.
Det är inga enstaka fall. Alldeles för ofta rapporterar gotländska medier om liknande brott mot barn.
I juni i år berättade GT att antalet sexbrott mot barn är stort och ökande, enligt åklagare Susanne Wihlborg. Hon förklarade att det inte beror på en större benägenhet att anmäla. Droger och psykisk ohälsa anförs som viktiga faktorer bakom den vidriga brottsligheten.
I de flesta riksmedier har vi den senaste tiden läst om hur filmaren Staffan Hildebrand utnyttjat unga pojkar under sin verksamma tid. Några av dem har nu vittnat i en bok om hur de utsatts ”G som i gärningsman” av Sören Karlsson och Deanne Rauscher.
Det finns flera exempel på framgångsrika och upphöjda män som också utnyttjat barn.
Att vuxna begår sexuella övergrepp på barn är för de flesta av oss det mest vedervärdiga man kan tänka sig. Hur kan man passera den gränsen och fortsätta leva som om ingenting hänt, och inte ovanligt, fortsätta att begå övergrepp?
Övergreppen är lika vidriga oavsett om de begås mot flickor eller pojkar. För pojkar tillkommer att deras kroppar kan förråda dem, de kan reagera kemiskt på ett sätt att den vuxne kan inbilla sig själv att barnet är med på det hela. "Han fick ju stånd, han gillade det".
Och varför har vi så många fall på Gotland av vuxna som begår sexuella övergrepp på barn? Man brukar både hylla och dissa den sociala kontrollen på mindre orter. Ändå anser sig många så säkra att inte bli avslöjade att de kan genomföra det mest vidriga av alla brott.
Det är verkligen ett misslyckande och ett enormt svek mot alla barn som utsätts.
Psykisk ohälsa och missbruk är roten till många av våra största samhällsproblem, även detta. På Gotland ökar antalet barn som behöver familjehemsplaceras där droger och psykisk ohälsa ligger bakom. Det finns all anledning att prioritera det förebyggande arbetet på bred front. Varje barn som får tillbaka friska föräldrar är en vinst, varje person som kommer ur ett missbruk är en vinst. Inte bara samhällsekonomiskt.
Uthållighet är en nödvändighet. Dessa problem försvinner inte på några månader eller år. Vi måste ha ett längre perspektiv än så.
Det vanligaste rådet en person får som mår dåligt av olika skäl är att "sök hjälp". Det ska dock ganska mycket till att få denna hjälp och det räcker inte att ta hand om en människa i ett akut läge och sen skicka hem hen.
Det är ju att sparka in öppna dörrar att konstatera detta men samtidigt är det lika korkat att alla vet vad som krävs men ändå händer inte mycket.
* * *
När jag skriver detta nås jag av nyheten att S och M avser att göra upp om en tidigare stängning av Bromma och satsning på Arlanda. Det är väldigt positivt att de både pansarkryssarna äntligen börjat röra sig för att mötas i mitten. Men att vända 180 grader efter att riksdagen så sent som i förra veckan äntligen lyckats få till ett någorlunda långsiktigt beslut för Bromma?
Det ska bli spännande att följa hur detta samarbete faller ut.