Med det har debatten om företagets ägargrupp åter blossat upp. Frågan är om bolagets ägare borde få påverka ens vilja att köpa dess varor?
Sedan något år tillbaka ägs stora delar av Oatly som bekant av det kinesiska bolaget China Resources. Ett investeringsbolag med direkta kopplingar till den kinesiska staten, vilkas ägande i det svenska havredrycksföretaget kom att bli omtalat.
Framförallt ansåg många att det inte var klädsamt för ett företag som marknadsför sig själva som hållbara, att beblanda sig med ett land vars brott mot mänskliga rättigheter är konstaterat. Att delar av vinsten går direkt ner i den kinesiska statens ficka, kändes helt enkelt inte bekvämt för ett flertal konsumenter.
De nya investerarna Blackstone genererar ännu fler höjda ögonbryn. De amerikanska riskkapitalisterna har tidigare bland annat investerat i brasiliansk infrastruktur och vägprojekt i Amazonas. En problematisk satsning som får många att undra om Oatly nu mer kan anses ha rent mjöl, eller kanske havregryn, i påsen.
Oatlys ägare Toni Petersson besvarar kritiken kring företagets investerare genom att hävda att de har för avsikt att påverka ägarnas aktiviteter på andra områden i en positiv riktning. Petersson påpekar i en intervju med Svenska Dagbladet (16/7) att Oatly är ett företag som inte är rädda för att fatta obekväma beslut. Han menar också att de ämnar att göra ”kapitalet grönt”. Hur detta i praktiken ska gå till, finns det där emot inte någon redogörelse för.
Det här är inte ett inlägg i debatten som menar att kritisera havredryck som produkt, eller förminska Oatlys prestation som ett relativt nystartat företag. Havreinnovationernas resa från småskaliga nich-produkter till stapelvaror i de flesta butiker, kan man inte kalla för något annat än en succé. Att varorna dessutom bidrar till produktionen och förädlingen av svensk havre, är något att vara stolt över. Det betyder dock inte att det, ur ett värdegrundsperspektiv, inte finns bättre producenter av havrebaserade produkter än Oatly.
Det här är den typen av ställningstaganden man som konsument måste göra. Vad pengarna man spenderar i slutändan bidrar till, både positivt och negativt, kan definitivt vara svårt att få klarhet i. Det är dock en förutsättning för en god marknadsekonomi, att som konsument ta medvetna val.
Om jag kan, undviker jag gärna att mina spenderade kronor hamnar i projekt som drar vägar genom ett av världens sista större regnskogsområden. Lika så att de hamnar i den kinesiska statens ficka. I Oatlys fall, går det inte att garantera. Det är därför jag väljer att sträcka mig efter andra producenters produkter när det är dags att fylla på förrådet av havredryck.