Alliansen på Gotland, som ibland får styra, blir vid andra tillfällen berövad kontrollen. Så blev det när Regionstyrelsen sammanträdde nyligen. Den samlade vänstern gjorde gemensam sak med Sverigedemokraterna och bestämde att skolan ska få överskrida budget med sisådär 17 miljoner kronor.
Det är ju ett sätt att styra som ligger helt i linje med hur vänstern styrde Gotland under de senaste två mandatperioderna, då nämnderna ibland tilläts att löpa amok. Men för en borgerlig regionledning som, åtminstone i teorin, vill ta ansvar för ekonomin måste det vara frustrerande när någon annan plötsligt tar kontrollen och släpper all budgetdisciplin. Hur kul vore det om någon annan plötsligt trycker på gasen i en kurva, när du är ute och kör bil?
Av två anledningar har jag dock relativt lätt för att ransonera mina sympatier för alliansens besvärliga situation.
För det första så satte sig alliansen att styra Regionen från en minoritetsställning under dessa förutsättningar, och till synes utan ambition att förankra beslut för att säkra en majoritet. Om man bara hoppas att få majoriteten med sig så kommer man ju oundvikligen att åka på motgångar med ojämna men förhållandevis täta mellanrum, när Sverigedemokraterna bestämmer sig för att rösta med vänstern eller tvärtom. Och oppositionen kan ta sig denna rätt utan att ta ansvaret för helheten. Men det har ju på sätt och vis alliansen inte heller gjort.
För det andra åker alliansen i detta fall på en voteringsförlust på ett område där den inte alls har hållit ihop.
Centerpartiet och Kristdemokraterna tyckte att det var en bra idé att göra upp med oppositionen, när man bestämde sig för att kasta den beställda tjänstemannautredningen om framtidens skolorganisation i papperskorgen. Ja, utom de delar som rörde Visby. Åt skolorganisationen på landsbygden gjorde man inte ett skvatt. Det var, menar jag, ett beslut mot bättre vetande.
Att nu låta skolan överskrida budgeten är ett beslut fattat helt i samma anda och att släppa all budgetdisciplin är på sätt och vis en konsekvens av att skolorganisationen inte förändras. Ekonomin var en av anledningarna till förslagen till omorganisation och nu tryter resurserna.
Centern och Kristdemokraterna tvingas nu leva med det läge de själva har bidragit till att skapa. Moderaterna och Liberalerna har å andra sidan valt att stanna i ett samarbete trots sveket de (och förvaltningen) utsattes för i skolfrågan.