Det händer saker i Kristdemokraterna just nu. Om en månad hålls riksting där partiet ska enas om nytt familjepolitiskt program och välja ny partistyrelse. Men redan nästa vecka samlas KD:s partifullmäktige för att spika EU-vallistan.
Det märks onekligen en del oro i partiet inför de kommande besluten. Läckor hävdar att det finns ett missnöje med Ebba Buschs ledarskap, och för första gången verkar kritiken komma från höger inom partiet. Förklaringen ska vara att falangen som tidigare stöttat Ebba Busch är besviken på att Sara Skyttedal blivit ersatt av David Lega på listan till EU-valet. Vidare är man arga över att Liza-Maria Norlin, som beskrivs som vänsterlutande, utsetts till partisekreterare och man är också oroade över att många av namnen som är föreslagna till partistyrelsen också är profilerade till vänster.
Men pågår det verkligen en vänstervridning av partiet? Nej, knappast.
När det gäller Skyttedal har hon själv sagt att hon steg åt sidan därför att David Lega hade större stöd. I medlemsomröstningen ska han ha fått dubbelt så starkt stöd som Skyttedal och det hade därför varit märkligt om han inte fått stå etta.
När det sedan kommer till att fler politiker som inte är profilerade som starkt höger kommer fram i partiet handlar det till stor del om att de fyller det vakuum som uppstod när Kristdemokraterna vann valet. KD var ju inte bara stor sakpolitisk vinnare i Tidöavtalet. Partiet fick också hela sex statsrådsposter. Det ledde till att många ur den grupp som funnits runt Ebba Busch försvann till departementen.
Regeringsbildningen lämnade alltså många luckor i partiorganisationen, och ett litet parti har inte råd att hålla tillbaka duktiga företrädare bara för att de uppfattas ingå i en annan falang. Dessutom har Ebba Busch kunnat kosta på sig att vara generös mot gamla meningsmotståndare. Tidöavtalet har placerat Kristdemokraterna tryggt till höger i svensk politik. Det hade till exempel varit svårare att ha Liza-Maria Norlin som partisekreterare i opposition när Busch fortfarande försökte mejsla ut sin linje. Nu är den satt.
Talet om en vänstersväng är därför överdrivet och läckorna till kvällspressen om bristande stöd för partiledaren handlar nog mer om missnöje kring EU-listan.
Vad som är tråkigt att se är de anonyma läckorna och de misstänkliggörande påhoppen mot David Lega och Ebba Busch. Det liknar hur den interna oppositionen drevs mot Göran Hägglund. När ska KD inse att den typen av krypskytte skadar partiet?