I måndags skrev Ebba Busch en debattartikel tillsammans med Acko Ankarberg Johansson, ordförande i riksdagens socialutskott (KD) och Christian Carlsson, skolpolitisk talesperson (KD). De presenterar fem olika åtgärder som de skulle vilja se för att förbättra barn och ungas psykiska välbefinnande. Men om vi ser på de tidigare åtgärder Ebba arbetat för, är det svårt att tro att hon helt plötsligt börjat bry sig om psykisk ohälsa.
Debattartikeln kommer lägligt. Innan valrörelsen och mitt under semestern publiceras den i Aftonbladet, vilket säkerställer att många kommer läsa den. Den är konkret och koncis. Efter att skribenterna kritiserat regeringen presenterar de fem åtgärdsförslag på hur man kan säkerställa att ungas psykiska välmående tas på allvar. Det är strategiskt smart. Men det är inte nödvändigtvis i linje med vad Kristdemokraterna faktiskt vill.
Många barn och unga idag mår dåligt på grund av en känsla av att de inte passar in i samhällets normer. De kanske är mobbade i skolan eller på annat sätt befinner sig i en utsatt situation. Många barn funderar över sin sexuella läggning och sin identitet. Att ett parti som motsätter sig dessa frågor ur en ideologisk synvinkel sedan låtsas bry sig om dessa barn som söker stöd, är ett hån. Det är inget annat än en kappvändning efter vind för att fiska efter väljare som bryr sig om denna aktuella, men ofta förbisedda frågan.
Ebba gör än en gång det hon är allra bäst på. Att vara influencer. Hon är duktig på marknadsföring. På TikTok ser man hennes videor på Kristdemokraternas konto, där den allra största målgruppen är just unga. Genom Ebbas nära vänskap med youtubern Margaux Dietz har vi sett det förut. Hon vet hur man når målgruppen, men hennes värderingar och politik går inte sällan emot ungas rätt till att vara och älska vem de vill. Samtidigt ser vi andra svenska influencers göra reklamsamarbeten med privata vårdaktörer för utredningar av ADHD och autism. Det är en skam för de som behövt vänta flera år på sin utredning och som inte har råd att betala en privat aktör.
Även på Gotland ser man att den psykiska ohälsan är hög. Inte minst hos barn och unga. I november förra året presenterade regionen en rapport om ungdomars psykiska mående. Den visade att 7 av 10 ungdomar anger att de mår bra, men hos ungdomar som identifierar sig som transperson, icke-binär eller som är osäkra på sin könsidentitet är det knappt 4 av 10 som mår bra. Detta visar att det är vanligare med psykisk ohälsa bland hbtq-ungdomar. En grupp som KD inte vanligtvis brukar skänka en tanke.
Det var inte längesedan som Ebba sa att det är bäst för barn och unga att växa upp med en mamma och en pappa. Det innebär att regnbågsfamiljer eller familjer med endast en förälder helt utesluts från hennes ”bästa av världar”-dröm om mamma, pappa och barn. Hennes utspel om att RFSL och Stockholm Pride bidragit till en ökad sexualisering och promiskuitet visar ytterligare var hon står när det kommer till hbtq-personers rättigheter.
Så nej, Ebba bryr sig inte om psykisk ohälsa, på riktigt. Hade hon verkligen brytt sig om att komma åt de underliggande problemen som utgör ungdomars psykiska ohälsa hade hon inte varit partiledare för ett parti som konstant arbetar mot hbtq-personers rättigheter. Det hela är ett billigt sätt att fiska väljare - inte minst unga sådana. Att låtsas bry sig för att sälja in privata aktörer hör hemma på TikTok, inte i partipolitiken.