Utrikeskrönika
Den uttalade ambitionen med Storbritanniens EU-utträde är inte enbart att lämna unionen, utan också att bli ett delvis annat land och en annan ekonomi. ”Att lämna EU var ett sätt för Storbritannien att skaffa flexibilitet att göra saker på ett annorlunda sätt”, skriver professorn i statsvetenskap Anand Menon på webbplatsen UK in a Changing Europe.
Denna strävan efter att göra saker på ett annat sätt är tydlig på invandringsområdet. Att få stopp på den fria rörligheten av EU-medborgare in i Storbritannien var ett centralt syfte med EU-utträdet. I den fria rörlighetens ställe kommer nu ett poängbaserat system. ”Vi har för avsikt att skapa en ekonomi med höga löner, hög utbildningsnivå och hög produktivitet”, slog den brittiska regeringen fast i februari 2020.Underförstått skapade den fria rörligheten inom EU något annat än detta för Storbritannien. Det kan låta motsägelsefullt, med tanke på hur många svenskar och andra EU-medborgare som har sökt sig inte minst till London med dess dynamiska arbetsmarknad. Om något EU-land gynnades av arbetskraftens fria rörlighet, borde det ha varit Storbritannien?
Mot detta står dock argumentet att tillgången till arbetskraft från hela Europa har hållit tillbaka ekonomins utveckling, ett argument som bland andra författaren David Goodhart har framfört. Eftersom det inte fanns någon brist på människor sjönk kraven på att varje människa skulle producera mer. Eftersom utbildningen redan hade utförts i andra länder, sjönk företagens intresse av att investera i brittiska ungdomars utbildning. Och många av de nya arbetstillfällen som växte fram, gjorde det just för att lönerna var relativt låga.
Den brittiska regeringen verkar med sin nya migrationspolitik utgå från att det är den senare bilden som stämmer. Med de nya reglerna kommer arbetskraftsinvandring till yrken med låga löner och låga utbildningskrav avsiktligen att motverkas.Ett problem med det är att det finns yrken som varken betalar särskilt bra eller kräver betydande formella kvalifikationer, men likafullt är helt centrala för människors välbefinnande. Äldreorganisationen Age UK har till exempel varnat för effekterna på äldreomsorgen, som är beroende av arbetskraft utifrån. ”Äldreomsorgen i Storbritannien är inte i stånd att klara av förlusten av EU-arbetskraft, vare sig nu eller i framtiden”, säger Age UK.
Ett annat problem är hur migrationspolitiken hänger ihop med den övergripande ambitionen att lyfta eftersatta delar av landet, en ambition som premiärminister Boris Johnson har gjort till en central del av sin agenda. En migrationspolitik som gör det svårare för exempelvis företag i livsmedelsindustrin att verka, men som gynnar invandring av forskarutbildade till jobb med höga kvalifikationskrav, driver mer sannolikt isär landet ekonomiskt. Redan framgångsrika regioner och sektorer gynnas än en gång.
I jämförelse med sådana problem och målkonflikter kan förhandlingarna om hur utträdet skulle gå till mycket väl visa sig ha varit den enkla delen av Brexit.