Först när allt var klappat och klart presenterade man vad man bestämt. Självklart hade beslutet diskuterats och förankrats i respektive parti men för alla andra var det ont om både insyn och inflytande.
Att detta ändrats är en god och rimlig utveckling, tycker de flesta.
Men trots att de politiska besluten sedan länge diskuteras och debatteras öppet under hela processen har politikerna haft svårt förutse frågor som kommer att föranleda debatt och ta initiativet, inte för att tysta eller styra utan för att få debatten att utgå mer från fakta.
När debatten om tjänstemannaförslaget om ny skolorganisation nu sveper över ön står nämligen en annan insikt klar: många hämtar inte sin information direkt från källan eller via opartiska nyhetsmedier. Stora delar av debatten är grundad på gissningar och den felaktiga uppgiften att tjänstemannaförslaget är ett politiskt förankrat förslag.
Detta är ivrigt påhejat av den rödgröna oppositionen som tar alla tillfällen att försöka göra det till ett C-förslag. Vilket är ologiskt av flera skäl. Inte minst för att om det finns ett parti i regionledningen som gillar förslaget så är det Moderaterna. De har länge förespråkat att det behövs politiska beslut som utgår från skolans behov och villkor och att dagens system är ohållbart.
Liberalerna som i alla fall historiskt sett varit det borgerliga parti som i högst grad profilerat sig som ett parti för skola och utbildning är inte heller med i debatten.
Det andra som är ologiskt är att om de rödgröna anser att tjänstemän lägger fram de förslag som politiken beställt borde de vara glada åt det tjänstemannaförslag som nu presenterats i korthet. För det är ju nästa exakt samma sak som lades fram 2011 då de rödgröna satt i ledning och alltså då också stod bakom förslaget?
I går eftermiddag kom ett väntat och klokt beslut. Processen för skolöversynen skjuts på framtiden. Det måste finnas tid att noga diskutera och förankra partiernas inställning. Plus att den viktiga dialogen med berörda måste genomföras i god ordning.
Nu blir det både andrum och rådrum vilket gör det lite lättare att andas för både politiker och föräldrar.
* * *
Sara Lidqvist (KD) tycker att jag borde leva som jag lär (se nedan) och det borde vi nog alla då och reflektera över. Själv reflekterar jag ofta över mitt privilegium att slippa fatta beslut, jag kan bara sitta och tycka. Detta privilegium bör hanteras med stor ödmjukhet och jag, som alla andra, behöver påminnas om detta med jämna mellanrum.
Jag delar dock inte Sara Lidqvists analys om vem som trampar omkring i nån klibbig lera. Jag förstår inte riktigt vad liknelsen betyder mer än att den har något att göra med att Centerpartiet och Liberalerna bestämt sig för att hålla fast vid sitt löfte till väljarna att inte samarbeta med Sverigedemokraterna.
Inte heller får vi något svar på huvudfrågan i min ledare: Vilka reformer kommer att presenteras av en M/KD/SD-regering? Vilka delar av SD:s politik som man inte redan är överens om är KD (och M) beredda att kompromissa om för att få SD:s stöd?
För som Amanda Sokolnicki skriver på ledarplats i DN: "Om ett litet parti som KD så sömlöst kan samarbeta med ett stort parti som SD, vad ska väljarna ha det lilla partiet till?".