I dagarna avstyrdes en fest i Uppsala med 400 ivriga studenter på gästlistan. Det socialdemokratiska kommunalrådet Erik Pelling gick snabbt ut i media och sa att ”nu är det dags att skärpa sig. Det är olämpligt med större fester och alla bör tänka till” (DN 14/10). Givetvis är det riktigt att det egna ansvaret är den bästa smittostopparen och något alla borde tänka på, men tonläget från socialdemokratiskt håll borde vara mer ödmjukt. Personligt ansvar är inget som kan tas för givet i ett land där det offentliga ständigt tar över ansvar från enskilda, oavsett om de vill det eller inte.
Exempel på frihetsinskränkningar från det socialdemokratiska styret av Sverige är oöverskådligt många. Friheten att disponera lejonparten av sin inkomst till att börja med. Att kunna anpassa barnomsorgen efter egna behov, att förfoga fritt över sin egendom, och kunna välja mellan flera olika utförare av vård, skola och omsorg. Ett av de senaste exemplen, från en motion skriven av elva S-riksdagsledamöter (2020/21:1993), är hur förskolan föreslås bli obligatorisk från två års ålder för att ”frigöra” barnen från deras bakgrund. Den Orwellska formuleringen om att frihet är slaveri har aldrig känts mer applicerbar.
Känslan av att var och en har någon plikt, eller ens möjlighet, att påverka sin situation tynar bort i takt med att föräldrar knappt ens är betrodda att fostra sina egna barn. För när friheter tas bort naggas ansvarskänslorna i kanterna. Varför bry sig om något som man inte har makten över? När man betalar halva sin lön till den statliga ”försäkringen” blir incitamentssystemet därefter. Intrånget rättfärdigas med löfte om att staten tar hand om dig.
Kriser likt coronapandemin visar dock att när det verkligen gäller, då är det upp till var och en att se efter sina egna. Vårda mormor i hemmet hellre än på äldreboende, för där är hon inte säker. Var hemma med barnen när de uppvisar minsta symptom. Handla mat åt dina vänner i riskgrupp men krama dem inte. Tvätta händerna. Ta ansvar.
Det visar sig att det här personliga ansvaret är mer än bara moralistisk propaganda från höger. Det är ett civilt försvar utan motstycke. Helt nödvändigt i de flesta oväntade kriser. När Myndigheten för samhällsskydd och beredskap skickade ut sin pamflett ”Om krisen eller kriget kommer” 2018 så lät myndigheten göra gällande att ”en av våra viktigaste tillgångar när något hotar oss är vår vilja att hjälpa varandra”.
När kriget eller krisen kommer är det alltså bra att inte förlita sig alltför mycket på staten. När tvååringarna skickats iväg mot sina föräldrars vilja så finns det tid, och halva lönen, över till att fylla på förråden hemma för att vara beredd på kommande kriser. Det tar den socialdemokratiska makten för givet. Samtidigt som samma parti ständigt propagerar för att ta över även de mest självklara ansvarsområdena från vanliga människors vardag.
Håll i, och håll ut. Tills krisen är över och tills regeringen bytts ut.