Den politiska chefredaktören för Gotlänningen, Eva Bofride, har vid ett flertal tillfällen ansett att jag tar till överord och den 30 augusti utnämnde hon mig till överordens mästare. Nu vill hon tydligen ta upp kampen om den titeln när hon kallar Socialdemokraternas förslag till förändringsbudget för populistisk.

Alla som har följt den gotländska politiken har nog upptäckt att det finns skillnader mellan borgarna och de rödgrönrosas sätt att tackla regionens ekonomi. När den förra rödgröna majoriteten 2017 drog igång det treåriga besparingspaketet på 170 miljoner kronor ville borgarna spara ytterligare 50 miljoner kronor. Även för 2018 års budget ville de borgerliga spara 50 miljoner mer än de rödgröna. Av en händelse var besparingarna borta när budget för 2019 diskuterades under försommaren 2018. Möjligen ville de borgerliga inte ha den debatten under en valrörelse. Men när de borgerliga nu styr ön, om än i minoritet, så kommer det ytterligare besparingar som ett mail i mailboxen. Jag köper och har full förståelse för den prioritering de borgerliga gjorde i juni där de tog till tuffa besparingar före en skattehöjning. Jag hade prioriterat annorlunda, men jag förstår deras vägval. Annorlunda prioriterade också den rödgrönrosa oppositionen genom att föreslå både en skattehöjning och generella effektiviseringar på 20 miljoner kronor.

Men det har hänt saker sen juni. Nu föreslår den S-ledda regeringen förändringar i det kommunala och regionala utjämningssystemet. En förändring som beräknas ge Region Gotland ett tillskott på 90 miljoner kronor årligen. Då har jag svårt att förstå varför borgarna står fast vid det enorma besparingspaketet. Var det för lite med besparingar över tre år på 225 miljoner eller är det ett ideologiskt beslut för att man vill ta bort verksamheter som regionen bedriver?

Socialdemokraterna, som i juni inte såg några möjligheter till ett nytt stort besparingspaket, föreslog då istället en skattehöjning vilken skulle inbringa omkring 75 miljoner kronor årligen. Nu när regionen får 90 miljoner i årligt tillskott ser de inte längre något behov av den skattehöjningen. Klokt och realistiskt, men knappas populistiskt. Däremot ligger effektiviseringskravet på 20 miljoner kvar, något som kan utläsas i handlingarna om man vill.

Men Socialdemokraterna gör en ny satsning i sitt förändringsförslag till budget för 2020. De vill se en förstärkning av ambulansens resurser och lägger lite av tillskottet från utjämningssystemet på en ny ambulansbesättning. Ingen av er har väl undgått den extrema situation som ambulanspersonalen upplevde under sommaren. Fler larm än någonsin samtidigt som ambulanshelikoptern också haft många uppdrag. Då helikopterns besättning bemannar en ambulans när de inte flyger blir det med fler flygningar mindre ambulanskapacitet. Vilket märktes av i somras, därav förslaget från S om en ny ambulansbesättning. Men att kalla ett förslag för att säkra upp gotlänningars säkerhet vid olycksfall eller akuta sjukdomar för populistiskt upplever jag som att ta i från tårna. Det vi ser är två politiska block med olika syn på välfärdens behov och regionens ekonomi, vilket knappast kan överraska någon som följt gotländsk politik, förutom då Gotlänningens politiska chefredaktör.