Intervju
I din bok driver du tesen att världsekonomin återigen går mot att vara uppdelad i olika poler som under kalla kriget. Är globaliseringen verkligen död och när dog den i sådana fall?
– Globaliseringen är inte död men den håller på att undermineras i snabbare takt. Avgörandet var när Ryssland invaderade Ukraina. Väst hade hotat med enorma sanktioner och att utesluta Ryssland från världsekonomin. Men den ryska regimen gjorde det ändå. Den struntade i den globaliserade ekonomin. Det var inte prioriterat för Vladimir Putin. Hans mål var att invadera Ukraina.
Kina är ofta vad människor tänker på när de hör ordet globaliseringen. Nu verkar dock kineserna också överge tanken på en mer global ekonomi. Hur har globaliseringen uppfattats från en kinesisk horisont?
– Globaliseringen var Kinas sätt att bygga upp sin ekonomi. De fick in enorma investeringar i landet. Det satte fart på ekonomin. Men de var aldrig med av någon ideologisk anledning. Den kinesiska regimen hade insett att det inte fick gå som i Sovjetunionen. Människor måste få det materiellt bättre om de inte skulle revoltera. Kineserna var inte med i globaliseringen för att det skulle bli fred i världen.
I boken beskriver du vad man kan kalla av-globalisering. Västvärldens företag flyttar hem från länder de upplever som politiskt osäkra. Vad är det egentligen som händer nu?
– Det är en intressant fas. Företagen vill inte vara beroende av Kina men det går inte bara att lämna Kina. Man måste flytta verksamheten någonstans, och företagen kommer bara att flytta dit där det finns möjligheter. Det blir en kapplöpning mellan länderna som vill ha produktionen som lämnar Kina. Vietnam har positionerat sig redan. Likaså Kanada. En extremt intressant fråga är hur EU kan positionera sig i kapplöpningen.
Vad skulle Sverige kunna göra för att vara med och tävla om produktionen som flyttar ut ur Kina? Ska vi agera ensamma eller inom ramen för EU?
– EU är en fantastisk skapelse men en ganska långsam maskin. Så det finns möjligheter för små länder som vill vara snabba. Jag tror man behöver presentera paketlösningar. Till exempel visa att Sverige, Norge och Finland har harmoniserad lagstiftning och gör gemensamma satsningar på infrastruktur. Det skulle kunna vara ett attraktivt paket.
– Sedan handlar det ju också om att ha någon som kan jobba i de nya fabrikerna. Om vi inte hittar folk som vill jobba går det ju inte flytta från Kina. Många jobb i industrin är bra och välavlönade men ändå verkar det vara svårt att hitta rätt kompetens. Nu söker man efter folk som kan jobba i produktionen eller köra lastbil. Alla kan inte vara högskoleutbildade. Jag brukar säga att det är lite som fabriksarbetarens seger över etablissemanget.
I din bok utgår du ifrån enskilda människors perspektiv. Är det inte ett ovanligt sätt att beskriva världsekonomi?
– Att berätta historien om globaliseringens uppgång och begynnande fall utan människor skulle bara bli en tråkig uppradning av faktorer och teorier. Globaliseringen handlar ju om människor. Vi alla har varit med om den på något sätt. Den har påverkat våra liv. Sedan finns det många otroliga små berättelser. Tänk till exempel på vilka upplevelser affärsmännen och -kvinnorna hade som var med och byggde upp kapitalism i Kina! Något sådant kommer inte att hända igen på länge.
I USA används ordet globalister nu som skällsord och Trump kunde vinna väljare på att utmana globaliseringen. Varför har reaktionen varit starkare där än här?
– Globaliseringen kändes mycket mer i USA. Många jobb försvann och ingen gjorde något för att hjälpa de drabbade orterna. Det var därför många amerikaner fick en latent motvilja mot globaliseringen. Även om de inte själva hade förlorat jobbet när fabrikerna flyttade hade de sett grannar och vänner drabbas. Motståndet mot globalisering är som med det mesta. Det börjar i USA och sedan kommer det till andra länder i försvagad form.