I lördags i Sölvesborg höll Jimmie Åkesson sitt sommartal. Efter att ha raljerat om hur multikulturalism är dåligt och hur man med slapphänt politik och naivitet förstört Sverige och skapat en arena för internationella konflikter, så avslöjar han också vad vi redan vet. Att Sverigedemokraterna vill gå ännu längre än Tidöavtalet Och de satsar på att bli regeringsparti vid nästa val. Men trots att Åkesson vill skylla händelser i Sverige på andra politiska partier, så har han endast sig själv att skylla.
I sitt utvuxna, ovårdade skägg målar han upp en dystopisk situation. Han menar att Sverige befinner sig i allvarstider. Och att alltför många inte förstår det. Han frågar hur ”trygga, kulturellt homogena och faktiskt lyckliga landet Sverige” blivit ”en arena för allsköns internationella konflikter?”. Åkessons retorik är ingenting nytt – men den är hårdare i sak. Han fortsätter att på ett populistiskt sätt kritisera ”eliten” – andra partier i Sverige.
Men det han börjat med är att på ett väldigt tydligt sätt peka ut grupper som står skyldiga. Tidigare har han pratat i bredare termer om ”invandring” och ”islam”, medan han i sitt sommartal ger en känga både åt eritreaner, kurder och turkar. Tanken på hur en man med härkomst från dessa länder förmodligen hade anklagats för att vara terrorist i samma ansiktshår som Åkesson är ingenting annat än provocerande.
Han fortsätter självklart att hata på islam och islamisterna. Men ställer det synonymt med att ha kommit till Sverige. Man blir inte svensk bara för att man bor i Sverige, hävdar han. Och personer som vill att samhället ska respektera ens tro är islamister som bör flytta härifrån. Det är som att mänskliga rättigheter och rätten till religion och statens skyldighet att uppfylla den rättigheten aldrig existerat enligt Åkesson.
Det är lätt för många att köpa retoriken. Han målar upp de problem som vi i modern tid tampas med. Osäkert världsläge, konflikter, skjutningar, dålig ekonomisk situation med allt vad det innebär. Alla som lever i den här världen har haft svårt att undvika vad som sker. Och det Åkesson i vanlig ordning gör är att, enligt honom, identifiera problemet. Det är invandrarnas fel. Och till stor del muslimska invandrares fel. Och han kan därmed på ett revolutionerande sätt erbjuda en one size fits all-lösning. Lösningen på alla våra problem? Kasta ut invandrarna och ta inte in några nya. Då kommer hela Sverige lösa sig, för förr i tiden hade vi inte invandring och då hade vi inga som helst problem.
Enligt hans logik verkar andra faktorer som utvecklingen av teknik, av vapen, klimatförändringar, stora samhällsklyftor och utanförskap inte spela någon roll. Att personer mår sämre på grund av en brinnande planet, så de söker tröst hos kokainets rus, verkar inte spela någon roll. En efterfrågan som spär på gängkrigen. Utan efterfrågan, inget utbud. Och den marginalisering av muslimer som han varit med och bidragit till de senaste tio åren har inte heller något med saken att göra.
Men Åkesson har så fel det kan bli. Han erbjuder en lätt "lösning" på komplexa, globala problem. Sedan har han mage att stå och mena att människor är dumma i huvudet för att man inte förstår vad problemet är. Men dummare är det att tro sig kunna skapa världsfred genom att vara rasistisk. Särskilt då många av de problem vi ser beror på segregationen. Som han bidragit till.
Så om Åkesson tycker att Sverige är i ett allvarsamt läge, då har han helt enkelt sig själv att skylla.