(Det här är en ledare från Gotlänningens ledarsida, oberoende centerpartistisk.)
Årets mest oväntade nyhet presenterades under fredagen. Den att Brittis Benzler, Sjonhem, är utsedd till ny landshövding i Halland.
Inte oväntad för att hon på något sätt inte skulle passa för jobbet utan för att hon vill ha det. Min reaktion säger dock förmodligen mer om mig själv än något annat.
Titeln landshövding är en titel på en hög position, man utses av regeringen och är regeringens representant. Men det är ju också ett vanligt chefsjobb till största delen.
Jag vet ingenting om hur Brittis Benzler är som chef men efter att ha följt gotländsk politik under snart 30 år, först som nyhetsreporter och på senare års om ledarskribent, vågar jag stämma in i hyllningskören som redan ljudit för beslutet.
En mer genuin person än Brittis Benzler är svår att hitta. Inte minst i politiken.
Det har dock många redan insett, Brittis har varit mer i Vänsterpartiets högsta ledning sedan många år. När SVT skulle göra en serie om framstående och populära lokalpolitiker föll valet på Brittis Benzler.
Nu förlorar vi hennes person och personlighet i gotländsk politik, åtminstone tre år framåt. Det kommer att bli tomt och lite tristare utan henne där.
Det är väldigt viktigt att det finns förebilder inom politiken. Människor av alla sorter och åsikter så att de flesta kan hitta nån att känna igen sig i. Brittis Benzler är en förebild för många fler än de som sympatiserar med Vänsterpartiet.
Hon har motsvarigheter i de flesta partier. Det finns personer som lyckas med konststycket att vara folkliga i det positiva meningen, i form av omtyckta av folk och inte i meningen populist.
Någon frågade om det inte var läge att permanent minska antalet ledamöter i fullmäktige när det visar sig att det fungerar med bara halva antalet nu i coronatider. Det skulle säkert fungera men det skulle också leda till ökad arbetsbörda och ännu större klyfta mellan medborgare och politiker. Allt färre skulle personligen känna en politiker.
Som Johan Malmros (C) skrev på sidan här i onsdags så behöver politikerrollen och arbetet som politiker ses över. Inte minst hur nya politiker rekryteras, att våga gå utan de vanliga sökvägarna för att hitta personer som kan tillföra nya perspektiv.
Leiph Bergren (L) skriver om samma sak här nedan under "Liberal aspekt".
Som jag tjatat om i många år är jag övertygad om att ett nytt och mer öppet sätt att kommunicera skulle bana väg för både fler som engagerar sig, och att minska politikerföraktet.
Vi möts inte på samma sätt som förr – och då menar jag inte under corona utan den utveckling som varit över tid – i lanthandeln, på studiecirkeln eller bygdegårdsfesten. Då behöver också politiker profilera sig på andra sätt. Berätta om sitt arbete och sin vardag.
Hur många av de 71 politikerna i fullmäktige kan du namnet på, förutom toppnamnen som "alltid" syns och hörs?
Brittis Benzler skulle nog vara med i de flestas svar på denna fråga och jag vill passa på att härmed önska henne ett varmt lycka till i den nya rollen. Och stort grattis till Halland!