1 maj drog Socialdemokraterna officiellt igång årets valrörelse och på agendan stod ett vallöfte om en bättre a-kassa.
Socialdemokraternas första vallöfte offentliggjordes under söndagens landsomfattande firande av arbetarrörelsens dag, 1 maj. Partiet lovade att arbeta för att den tillfälliga höjningen av a-kassan, som gjordes som en av krisåtgärderna under coronapandemin, ska bli permanent.
Jag ställer mig i kön av de som lovordar löftet. A-kassan är en försäkring som ska ge trygghet vid arbetslöshet. Arbetslöshetsförsäkringen finansieras genom de sociala avgifterna, arbetsgivaravgifter, vilka i sin tur är lön som arbetare avstått genom tiderna.
Arbetslöshetsförsäkringen var en av de första och en av de viktigaste åtgärderna som fackförbunden tog till när de bildades för över 100 år sedan. För vad är viktigare än de arbetslösas ersättning för att upprätthålla schysta villkor för alla arbetare. Att fackförbunden överlämnat själva transfereringssystemet till staten via arbetsgivarna kan ge en bild av ett statligt system där skattebetalarna står för notan. Något som kan medföra att de som inte har kunskap om systemen ser arbetslöshetsförsäkringen som en statlig allmosa.
Att borgarna ser fackförbundens viktigaste försäkring som ”ett bidrag” säger väl mer om deras syn på fackets makt och arbetares rätt till ett ekonomiskt skyddsnät. Däremot blir jag ledsen när personer med fackliga uppdrag hamnar i den borgerliga retoriken som föga gagnar arbetarnas rättigheter. Rättigheter som fackförbunden och deras förtroendevalda ska skydda på bästa möjliga sätt. Men samtidigt är den synen som visar varför fackförbunden agerar mot förtroendevalda med ideologiska rötter i annan mylla än den som arbetarrörelsens rötter sitter väl förankrade i.
Personer som inte har arbetarrörelsens värderingar kan inte heller ge facket medlemmar det fulla stöd de behöver. Plötsligt kan deras ideologi ta över och då drabbas alla eller enskilda medlemmar. Exempelvis genom att de medverka till att a-kassan försämras och trycket mot allas villkor ökar.
Men det är inte bara retoriken om a-kassan som ett bidrag som är märklig. Även påståendet att hög a-kassa minskar intresset att arbeta är svårt att förstå.
1990 var arbetslösheten så låg som 1,9 procent, men ersättningen i a-kassan låg på 90,6 procent av medianlönen. Om medianlönen kontra ersättningsnivån kan man läsa i en artikel som Arbetet publicerade på sin webbsida den 15 Jun 2020. Arbetslöshetsstatisktiken är hämtad från arbetslöshetsrapporten.se.
Under krisen på 1990-talet och den efterkommande saneringen av svensk ekonomi sänktes ersättningarna av ekonomiska skäl. 2001 var ersättningen nere på 67,2 procent av medianlönen för att sedan öka till 81,5 efter höjningarna 2002.
Därefter startade Alliansen sin attack på a-kassan och fackförbunden. De började tala om att höga ersättningar i a-kassan minskade de arbetslösas intresse att ta jobb.
Men under Reinfeldts regeringen var arbetslösheten mellan 5,1 – 7,6 procent medan utbetalningen av a-kassan låg på 52,3 procent av medianlön i början av 2015. Efter Reinfeldtregeringens försämringar av försäkringen var den maximala ersättningen från a-kassan där i början av 2015 till och med lägre än socialbidraget, men arbetslösheten var högre än 1990, så allt snack om att hög a-kassa innebär lågt intresse att ta jobb saknar helt stöd. Trots det är just den retoriken fortfarande vanlig bland borgerliga politiker och skribenter.
A-kassan behöver ha en klok nivå precis som alla andra försäkringar. Vi behöver ett tryggt skyddsnät att falla i när olyckan är framme.
Innan den tillfälliga höjningen av a-kassan, som kom till som följd av coronapandemin, låg snittutbetalningen på strax över 60 procent av medianinkomsten. Efter höjningen låg den på 83,3 procent av medianinkomsten. Socialdemokraternas vallöfte känns bra. En stabil a-kassa är viktigt för samtliga arbetare.
De som byggt upp och finansierar a-kassan ska ha rätt till en bra ersättning när olyckan är framme och de drabbas av arbetslöshet. Då arbetslöshetsförsäkringen finansieras genom att arbetare genom åren avstått lön är en dålig a-kassan också en form av stöld från alla som jobbar.