När det enda verktyg man har är en hammare, så ser alla problem ut som spikar. Den så kallade arbetarrörelsen visade under första maj att den inte har någon politik eller någon verklig vilja att ta tag i de problem Sverige har.
Socialdemokraternas stora utspel under första maj var en höjning av a-kassan.
LO krävde istället mångmiljardsatsning på välfärden.
Vänsterpartiet förslog att pensionerna ska höjas.
Nya utgifter för transfereringar och offentliga utgifter. Det är helt i enlighet med dessa organisationers agendor. Men det är inte svaret på de alltmer akuta och aktuella problem Sverige just nu har.
Påskupploppen ger anledning att dryfta flera olika politiska frågor. Polis och rättsväsende. Organiserad brottslighet och straff. Yttrandefrihet. Migrations- och integrationspolitik.
Kriget i Ukraina gör det nödvändigt att omvärdera både försvars- och säkerhetspolitik. Vi har dessutom starka skäl att diskutera vår krisberedskap i flera olika avseenden. För att inte tala om jordbrukspolitiken, livsmedelsförsörjningen och vår tillgång till strategiskt viktiga råvaror och insatsvaror.
Vinterns elpriser, bristerna i elöverföringen och prisrallyt på olika typer av bränslen gör att även energipolitiken till ett akut problemområde.
Prisökningarna och försämringarna av statsfinanserna ger också stor anledning till oro och ställer krav på en regering som är förmögen att agera och disponera statsfinanserna på bästa möjliga sätt.
Men den samlade vänstern tycks sakna politik för alla dessa problem. Den har bara sin hammare. Mer pengar till a-kassan. Mer pengar till välfärden. Mer pengar till pensionerna. I övrigt råder handlingsförlamning och förnekelse. I den mån regeringen förmår föreslå någon åtgärd exempelvis mot elpriserna eller priserna på drivmedel, så handlar det naturligtvis också om bidragsutdelning. Bidrag till elkonsumenter som nyss betalat dryga skatter. Bidrag till bilägare.
Vi har redan haft åtta år av socialdemokratiskt styre. Åtta i flera avseenden förlorade år där problem efter problem lämnas oåtgärdat eller tillfälligt sopas under mattan. I nuvarande läge behöver vi verkligen inte ytterligare fyra år av valhänt och idélöst styre. Vi behöver en regering som inte kallar det oacceptabla för oacceptabelt och nöjer sig med det.
För övrigt hittade förra statsministern Stefan Löfven under första maj ett nytt sätt att hantera Nato-frågan.
– Jag har inte tillgång till samma information som regeringen har, så jag har full förtröstan för att partiledningen gör det som är rätt val för Sverige.
Alla undrar vad Socialdemokraterna tänker bestämma sig för. Men vad Löfven anbelangar så gör partiet alltid rätt, vad det än gör. Vilket förklarar mycket av hans tid vid makten.