Det framstår som att delar av borgerligheten har gett upp. Att sänka det totala skattetrycket och lämna mer pengar i plånboken till alla verkar vara en målbild som endast existerar i fantasin för Centerpartiet och Liberalerna.
Jovisst, generellt är skattesänkningar av godo, det ska hugfästas. Just denna vittnar dock om ett övergripande allvarligt nederlag. Ett antal glesbygdskommuner singlas ut för att det är extra synd om dem. Som plåster på såren ska alla förvärvsarbetande personer som är folkbokförda i drygt 70 kommuner i Norrbottens län, Västerbottens län, Jämtlands län, Gävleborgs län, Västernorrlands län, Dalarnas län, Värmlands län och Västra Götalands län få 139 kronor extra varje månad. Det räcker till en schnitzelmeny, för de som har ett ställe att handla en sådan på. För de problemen som är gemensamma i dessa kommuner handlar ju inte om att fler ska ha råd med mat, det handlar om förutsättningar.
När samhällsservicen år efter år dragits tillbaka, entreprenörsandan kvävts, äganderätten inte tas på allvar och posten knappt längre delas ut är det inte en extra schnitzel som ligger högst upp på önskelistan.
Remissinstanserna verkar inte heller överväldigade. LO, Svenskt Näringsliv, Akademikerförbundet SSR, TCO, Sveriges Kommuner och Regioner, Konjunkturinstitutet och Umeå universitet är alla tveksamma. Tillsammans med M, KD och SD som flitigt argumenterade för att pengarna skulle kunna användas mer effektivt för att göra större nytta. Inte ens EU, som annars gärna tenderar att bestämma över regionala frågor, bedömer skattesänkningen som betydande vilket gör att den glider under den anmälningsskyldiga gränsen för regionala stöd.
Påhejarna som finns kvar är regeringens borgerliga stödhjul, Centerpartiet och Liberalerna, med regeringen själv i släptåg. De vet att de sviker landsbygden, och behöver få igenom dessa 139 kronor för att kunna säga att dessa kommuner inte är helt bortglömda. Det är vibbarna som sänds ut av förslaget som gäller från 1 december men betalas ut retroaktivt för hela 2020.
Konsekvensen blir en tydligare uppdelning av Sverige. De regioner som det inte finns något hopp för får små plåster på sår som åsamkats av de som delar ut plåstren. Det blir ett nedvärderande bidrag. Det enda som förbättras på marginalen är januaripartiernas samveten.
Bättre vore att laga grundplåten. Att genom konkreta förbättringar försäkra landsbygden om att den är en del av landet lika mycket som tätbefolkade områden, och att alla delar får lika bra förutsättningar för att lyckas. Att stävja den centralisering som framförallt Socialdemokraterna drivit, som missgynnar landsbygden allra mest. Det vore en borgerlighet värd namnet. När det sedan blir dags för skattesänkningar så förtjänar alla förvärvsarbetare en extra schnitzelmeny, inte bara några få glesbygdskommuner.