Som någon som arbetar med utanförskap och mänskliga rättigheter och jämt är frustrerad över avsaknaden av statistik så borde en folkräkning kanske vara goda nyheter. Och en folkräkning kan vara bra. Det gör att man kan förstå sina invånares behov bättre, förstå utanförskap och det tydliggör var man som regering behöver sätta in resurser.
FN rekommenderar att folkräkningar ska göras regelbundet i rent statistiskt syfte. Men syftet blir lite annorlunda då det är Jimmie Åkesson som sitter som baksäteschaufför till Ulf Kristersson. Det hade lika gärna kunnat vara den stora stygga vargen som kommer och frustar och flåsar.
Folkräkning ska egentligen inte vara något kontroversiellt. Det är för att samla in statistik om landet man som regering försöker styra. Det krävs för att veta att resurser sätts in på rätt ställen och för att djupare förstå människors situationer i Sverige. Det i sig är bra, även om det finns risker gällande personlig integritet. Men ska det göras i felaktigt syfte kan det ha allvarliga demokratiska konsekvenser.
Länge har folkräkningar använts som politiskt medel för att utesluta grupper ur majoritetssamhället. Antingen genom att manipulera folkräkningen så att delar av befolkningen utsätts för negativ särbehandling. Det kan handla om att religiösa eller etniska grupper i samhället inte räknas med, för att man inte anser dem vara en del av samhället, eller att man framställer andelen av en viss folkgrupp större eller mindre än vad den i själva verket är. Detta har vi sett till exempel i Sydafrika under apartheidtiden.
I samma veva som funderingar kring vilka felaktiga sätt folkräkningen i Sverige kan användas på twittrar sverigedemokraten Richard Jomshof att ”svenskarna är på väg att bli en minoritet i sitt eget land” – något Jimmie Åkesson stöttat. Dessutom ska folkräkningen fokusera på så kallade ”riskområden”, det vill säga områden med hög andel personer med annan etnisk bakgrund. Det finns alltså belägg för att Sverigedemokraterna vill ha en folkräkning för tvivelaktiga anledningar. För att gynna deras egen politik och bli av med ”illegala” människor. De vill dessutom att samordningsnummer ska kunna dras in om personen i fråga inte kan visa sin identitet.
Det är många i Sverige som har samordningsnummer som inte är illegala som inte kan bevisa sin identitet. Över 30 000 personer åtminstone – alla som är statslösa och inte har någon nationalitet. De befinner sig ofta i en slags limbo, och Sverige har ett folkrättsligt ansvar att skydda gruppen, men det är ingenting som Sverigedemokraterna vare sig förstår eller bryr sig om.
Det är också oroväckande att se socialdemokrater välkomna folkräkningen utan diskutera hur problematiskt motivet är. Det är alltid positivt att veta hur många som finns i landet och vilka behov de har, men det bryr sig inte Sverigedemokraterna om. Och det vet även Socialdemokraterna.
Sverigedemokraterna har till syfte att skapa ett ännu större utanförskap och likt den stora stygga vargen har de stånkat och pustat tills de fått igenom politik som kan lyckas.
Det gäller att vi alla bevakar Sverigedemokraterna som en hök i frågan om folkräkningen. Det är klart att man endast kommer få statistik över personer med annan etnicitet om deras hus är de enda man knackar på. Nåja, korten är redan lagda och med Moderaterna som marionettdocka kommer folkräkningen att ske. Men precis som de tre små grisarna måste vi vara listiga för att stoppa dem från att använda statistiken för att driva igenom Sverigedemokraternas rasistiska och diskriminerande politik.