I GT kan man precis nu rösta fram Årets gotlänning som i nuvarande form arrangerats av GT sedan 2011, på förre redaktionschefen Ulf Hammarlunds initiativ.
Sveriges Radio Gotland har utsett årets ljusbärare och snart utses Årets eldsjäl på eventet "92 möjligheter".
Det är en fin tradition att lyfta fram enskilda personer som på olika sätt bidrar till en snällare, smartare och medmänskligare värld. Här finns liksom ingen gräns eller missunnsamhet, ju fler som lyfts på olika sätt, desto mer glädje och inspiration sprids vidare till oss andra.
Alla har inte samma möjlighet, resurser eller ork att aktivt vara den eldsjäl man kanske innerst inne är. Då finns andra sätt, man kan stödja både enskilda eller organisationer som har detta som "affärsidé".
Som Svenska kyrkan. Medlemsantalet sjunker, samtidigt förväntas kyrkan finnas där, mitt i byn – både bildligt och bokstavligt talat – för oss när vi behöver den. Såväl i glädje som i sorg.
Precis som allt annat är det helt okej att välja att stå utanför en förening som kyrkan men då får man också köpa konsekvenserna. Man kan inte både äta oblaten och ha den kvar.
En "klubb" som många skulle vilja lämna är monarkin. Inte minst efter kungens senaste lilla danstur i klaveret.
Två ordentliga fadäser, båda med ursprung långt bak i tiden, har än en gång orsakat att kungahuset skakas om sina grundvalar.
Det var i SVT-dokumentären "Sveriges sista kungar" som det visade sig att kungen ännu inte kommit över att Carl Philip bara fick vara kronprins några månader. Något han för det första borde ha kunnat smälta vid det här laget, för det andra i efterhand konstatera var det mest lyckosamma för monarkin i Sverige: att det istället blev just Victoria som ska ta över.
Istället tycker kungen fortfarande synd om Carl Philip.
Den andra fadäsen var en skandal redan 2004 när ett omtalat statsbesök ägde rum i sultanatet Brunei. Vis av den krisen borde kungen valt en annan taktik än att stå fast vid sitt beröm av sultanen som en man av folket och inte alls problematisk i sin ledning av landet.
"Sen att det är en annan struktur när det gäller själva det politiska. Han var ju en ruler på ett annat sätt än i en demokratisk stat. Men han hade det väldigt öppet. Det blev ett totalt missförstånd".
Det är obegripligt hur dåligt omdöme en kung kan uppvisa, samma år som han firar 50 år på tronen.
Hur ska han kunna avgå nu med äran i behåll? Här fanns ett gyllene tillfälle att lämna över till Victoria i samband med 50-årsfirandet. Det skulle inte minst stämma bra överens med valspråket "För Sverige i tiden", det vore dags att fylla dessa ord med innehåll.
Däremot är kungens bristande omdöme lika lite orsak att lämna monarkin som Victorias motsats är att behålla den.