Väldigt väntat men något segdraget fattade regeringen under torsdagen beslut om att låta Cementa, under drygt ett år, bryta kalksten inom ramen för det tillstånd som gått ut. Detta för att Sverige inte ska drabbas av svår brist på en insatsvara som är av yttersta vikt för stora delar av näringslivet och byggandet av infrastruktur och bostäder.
– Dagens beslut innebär att de allvarliga samhällskonsekvenserna som skulle ha kunnat inträffa nu kan undvikas på kort sikt, sade miljö och klimatminister Per Bolund (MP) på presskonferensen.
Beslutet strider mot rättsliga principer men var nödvändigt i den uppkomna situationen. Hur blir det med mer långsiktiga lösningar?
Näringsminister Ibrahim Baylan (S) lade under presskonferensen ett tungt ansvar på företagen och näringarna att lösa sina försörjningsproblem under den korta respit som regeringen i går fattade beslut om. Visst är det riskabelt att en så stor andel av Sveriges cementförsörjning är beroende av en enda leverantör. Men så lätt borde inte regeringen undkomma sitt eget ansvar.
Baylan sade inte ett ord om hur utvecklingen av svenska miljöprövningar kommit att utgöra ett alltmer svårpasserat och i tilltagande utsträckning omöjliggörande hinder för svenska företag. Hur ska vi få miljöprövningar som inte är orimligt långsamma och där prövningens krav och resultat är rimligt förutsägbara? Cementa är långtifrån det enda företag som stött på patrull. Till och med LKAB:s befintliga gruva i Kiruna nekades tillstånd, sedan domstolen haft (oförutsägbara) detaljanmärkningar på hur samrådet gått till.
Myndigheter och domstolar tvingas försöka tillämpa luddiga lagar och regelverk som lämnar stort utrymme för godtycke. Svenskt näringsliv publicerade i onsdags en rapport, baserad bland annat på enkätsvar från företagen med tillståndspliktig verksamhet där den totala negativa samhällsekonomiska effekten av långsamma och osäkra miljöprövningar skattades till 50 miljarder kronor, spridda på tre år. Påverkade företag skattade förseningar eller kostnadsökningar till tio procent av omsättningen. Ungefär ett företag av åtta uppgav att de flyttade sina investeringar till andra länder. Dåligt för Sverige. Och, faktiskt, dåligt för miljön.
Det är mer än Cementas verksamhet på Gotland som är hotat. Det är Sveriges roll som viktig aktör i framkant av den utveckling som ska leda till en omställning av samhället. Om ingen klarar av att få tillstånd för att exempelvis starta gruvor för att utvinna de råvaror som krävs, var ska omställningens råvaror då komma ifrån?