Det hade förvisso gått att hålla ner omfattningen något med färre floskler och poetiska utsvävningar i Kay Pollack-stil. M:s valanalys liknar inget annat partis.
Valanalysen fokuserar mycket på Stockholm. Passusen om att det är odelat positivt att M växer utanför städerna känns mest som en läpparnas bekännelse. Analysen andas en sorg över att M tappar i huvudstaden. Gruppen varnar för risken att till nästa val förstärka det som gjorde att Tidöpartierna vann valet 2022. Alltså locka män, unga och landsbygd. Upprepade gånger framhålls att M måste växa i Stockholm.
Det är inte fel. För att vinna riksdagen måste man vinna röster både i städer och på landsbygden. Men det är bedrägligt att försöka motbevisa tesen om att staden svängt vänster med en Sifo-undersökning som visar att många i staden identifierar sig som höger. Om människor som är höger inte röstar höger är det ett rejält underbetyg för M. Varför skulle Stockholm stå utanför utvecklingen i främst Västeuropas huvudstäder? I London, till exempel, vann Labour i fjol för första gången på 60 år stadsdelen Westminster. Likaså Oslo och Köpenhamn svänger vänster.
Om arbetsgruppen vill vinna fler röster i Stockholm ligger lösningen i att blicka ut i världen där politiken lyckas samla stad och land. Här syns en ganska konservativ inriktning med låga skatter, där kulturen värnas, det är rent och snyggt och brott beivras. För de stockholmare som M kan nå är inte annorlunda. De vill också att samhället ska fungera.
Det är alltså inte genom att späda ut de borgerliga idealen M tar tillbaka Stockholmsrösterna. Tvärtom. Därför är det beklagligt att arbetsgruppen inte adresserar Stockholmsmoderaternas samarbete med Miljöpartiet. Det har urholkat förtroendet för M i riksdagen. När M inte har varit garanten ör borgerlig politik utan gröna influenser har folk istället röstat på SD.
Röstsplittringen, att människor röstar olika till främst kommun och riksdag, tacklar arbetsgruppen märkligt. Man intervjuar uteslutande lokala partiföreträdare som vid valet 2022 tog makten. Inte någon av de som upprätthållit ett moderat styre. Är man inte intresserad av hur man behåller väljarnas förtroende eller är man rädd för svaret? En ledtråd torde vara att valanalysen reducerar borgerlig kritik mot Moderaterna till skämt. Noterbart är också att man bara pratar om bra lokala partiföreträdare, aldrig de dåliga.
Det är tråkigt att M presenterar en grund analys som utelämnar de svåra och smärtsamma frågorna. M behöver inse att konflikten mellan stad och land, i den mån den finns, är den svällande politikens fel. Inte människornas. Nyckeln till valvinst är alltså den moderata traditionen att bejaka skillnader, inte motverka dem, och en klassiskt borgerlig politik som tar mindre plats i folks liv men ändå bryr sig om människors vardag.